fbpx
Meny

Svar på Rebecca Weidmo Uvells blogginlägg

I dagarna har Rebecca Weidmo Uvell publicerat ett blogginlägg som kritiserar Fairtrade och LO. Blogginlägget har fått viss spridning i sociala medier och därför vill Fairtrade bemöta de missförstånd och felaktigheter som nämns i bloggen.

Först av allt är det viktigt att komma ihåg att Fairtrade inte handlar om politisk hemvist. Fairtrade handlar om att mänskliga rättigheter inte skall kränkas i produktionen av de varor som vi konsumerar. Fairtrade motverkar diskriminering och barnarbete, förbjuder tvångsarbete och främjar demokrati- och organisationsrätt. Det är med andra ord en fråga som snarare förenar än splittrar människor med olika politisk bakgrund.

I bloggen beskrivs att Fairtrade Sverige är uppdelat i en förening och ett bolag. Det stämmer.

  • Fairtrade Sverige AB är den juridiska enhet som licensierar Fairtrade-märket till företag vars produkter är certifierade i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier. Fairtrade Sverige AB ägs till 50 % av LO och 50 % av Svenska kyrkan.

Fairtrade Sverige ABs eget kapital 2013 var 15,7 miljoner vilket har uppkommit genom att ägarna under årens lopp satt in kapital och att verksamheten sedan starten gått med ett ackumulerat överskott om 4,2 miljoner. Allt överskott återinvesteras kontinuerligt i verksamheten, till exempel genom sänkta avgifter för licensiering och ökande bidrag till Fairtrade Internationals utveckling av kriterier och producentstöd.

Under de senaste sex åren har Fairtrade Sverige femdubblat sitt bidrag till Fairtrade International och nästan halverat snittlicensavgiften. Ambitionen framåt för ägarna är att inte ta ut någon vinst samt eftersträva ett nollresultat där eventuellt överskott fortsatt går till att bidra internationellt samt sänka licensavgifterna.

  • Föreningen för Fairtrade finansieras genom medlemsavgifter från sina 45 medlemsorganisationer, LO är en av dessa. Utöver detta söker Föreningen för Fairtrade projekt och verksamhetsstöd från flera organisationer exempelvis Konsumentverket och Sida via LO-TCO Biståndsnämnd. LO-TCO Biståndsnämnd är en av 16 ramorganisationer som är beviljade att fördela informationsanslaget från Sida.
  • LO:s engagemang för Fairtrade är naturligt då Fairtrade arbetar för anställdas villkor och rättigheter i länder med utbredd fattigdom. Denna fråga engagerar långt fler än LO. Föreningen för Fairtrade har till huvudsaklig uppgift att öka konsumentens kännedom och kunskap om Fairtrade. Alltså att få fler att känna till situationen för de odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom som producerar de varor som vi dagligen konsumerar, och hur var och en kan göra skillnad genom medvetna val i butikshyllan. Majoriteten av de anställda på Föreningen för Fairtrade har under åren inte haft några kopplingar till LO eller Socialdemokraterna. Under de senaste fem åren har Föreningen för Fairtrade haft två styrelseledamöter som suttit i riksdagen för Kristdemokraterna och Centerpartiet.
  • I bloggen uppges att Fairtrade Sverige försökt driva en Fair Trade Shop på Tegnergatan. Det stämmer inte. Fair Trade Shop på Tegnergatan var en egen affärsrörelse som återförsäljare av rättvist handlade produkter. Butiken drevs av bland annat Lars Lindén, tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna.
  • Något annat som kritiseras i bloggen är arbetet med Fairtrade City. Fairtrade City är en diplomering av kommuner som jobbar systematiskt med att ställa etiska krav i offentlig upphandling och arbetar med informationsspridning om Fairtrade. Fairtrade City-kommunerna gör genom sitt ansvarstagande stor skillnad, eftersom valet av Fairtrade-märkta produkter innebär att odlare och anställda får förbättrade arbets- och levnadsvillkor. Att ställa krav på att mänskliga rättigheter efterlevs vid produktion av varor är inte fråga om politisk hemvist.

Miljöhänsyn är något de flesta kommuner har med i sin verksamhetsplan och tar med som krav vid inköp av varor. Men fokus behöver breddas. Hållbarhet handlar också om att ta hänsyn till människorna bakom produkterna. Om inte odlaren kan ge sin familj mat för dagen, hur ska denne då ha möjlighet att ställa om till ekologisk odling? Det måste finnas möjlighet att ta sig ur fattigdomen först, och den möjligheten erbjuder Fairtrade.

Initiativet för Fairtrade City diplomeringen kommer alltid från lokalsamhället. Utan en bred förankring inom kommunen från såväl politiker, civilsamhälle, näringsliv kan inte arbetet med Fairtrade City-diplomeringen drivas. I majoriteten av Fairtrade City-kom­munerna har det varit stor politisk enighet när beslutet om att ansöka om diplomeringen fattats. Se diagrammet nedan.

Fair-trade-city

Vi påminner gärna om att Fairtrade bejakar frihandel som ett kraftfullt verktyg för att motverka fattigdom. Det är viktigt att kaffe, bananer och andra varor från länder med utbredd fattigdom ska kunna säljas till Europa och andra delar av världen utan handelshinder, såsom tullar, avgifter och subventioner. Men frihandel är inte det samma som handel helt utan spelregler.

En spelregel måste vara att mänskliga rättigheter respekteras, att handel sker inom ramen för befintliga internationella konventioner (t ex att slavarbete och skadligt barnarbete är förbjudet). Men verkligheten ser annorlunda ut.

Och just därför finns Fairtrade, en möjlighet för världens kaffe- och bananodlare att genom handel få större inflytande över sitt liv och sin framtid, samtidigt som de kan producera råvaror av hög kvalitet.

/Magdalena Streijffert, generalsekreterare

Dela