Högre lön viktigast för textilarbetare i Bangladesh
För många konsumenter är mode bara något härligt och flärdfullt, något att inspireras av och shoppa. Men produktionen av kläder innebär också stora utmaningar. Exempelvis är vinsterna i leverantörskedjan ojämnt fördelade och arbetsvillkoren för de anställda i textilproduktionens kedja är inte självklara.
Nazma Akter är textilarbetare i Bangladesh och har grundat AWAJ Foundation som kämpar för anställdas rättigheter inom textilindustrin. Hon berättar att när hon började arbeta på en textilfabrik 1986 fanns varken reglerad arbetstid, uppförandekoder eller en trygg arbetsmiljö. Även om det fortfarande finns stora utmaningar menar Nazma att det sedan dess skett ett stort antal positiva förändringar:
”Bara under det senaste året har vi uppnått större engagemang och bättre kunskap hos de anställda, fler fackföreningar har bildats och stora förbättringar har gjorts i fabrikens infrastruktur och säkerhet”.
Nazma Akter är textilarbetare i Bangladesh och har grundat AWAJ Foundation som kämpar för anställdas rättigheter inom textilindustrin.
Lönerna fortfarande för låga
Nazma Akter säger att den absolut viktigaste frågan just nu är lönerna. De är fortfarande för låga trots att levnadskostnaderna fortsätter att öka.
”Många av de anställda kan inte arbeta längre än till 45 års ålder och har inga besparingar till pensionen. Därför kräver vi en levnadslön, anständiga levnadsvillkor, säkra bostäder, rätt att organisera oss, rätt att förhandla kollektivt, att våra barn ska få möjlighet att utbilda sig och vi kräver tillgång till sjukvård och pensionsavsättningar. Om dessa rättigheter säkerställs så skulle också industrin förbättras”.
Minimilönerna går inte att leva på. Vår minimilön på 68 USD per månad är världens lägsta.
Nazma vittnar om att det finns en prispress i industrin som bara fortsätter att öka, vilket innebär en ökad press på de anställda. Skevheten i leverantörskedjan påverkar alla inblandade. När fabrikerna pressas i att hålla nere priserna pressar fabriksledningen i sin tur de anställda att arbeta hårdare och mer övertid.
”Vinstfördelningen i leverantörskedjan måste förändras, särskilt i ledet mellan varumärken och fabriker. De behöver tjäna tillräckligt med pengar för att kunna ge de anställda skäligt betalt och upprätthålla anständiga arbetsförhållanden”, säger Nazma Akter.
Vi är inte billig arbetskraft, vi är kompetenta människor som förtjänar respekt och värdighet.
Det finns en prispress i industrin som bara fortsätter att öka, vilket innebär en ökad press på de anställda.
Nazma berättar vidare: “När jag började på en textilfabrik 1986 fick vi inte betalt på utlovad tid, och vi fick ofta avdrag på lönen utan förklaring. Det fanns fackliga organisationer som ställde krav på bland annat lönerna. Men ägaren till fabriken anställde en muskulös man som hotade de anställda. /…/ När jag förstod att ledningen inte hade rätt att behandla oss på det här viset blev jag arg och bestämde mig för att göra något. Jag ville kämpa för våra rättigheter”.
Att engagera sig fackligt var förenat med fara
”När jag började kämpa för anställdas rättigheter riskerade jag mitt liv. Jag slogs för kvinnors beslutanderätt i hemmet och på arbetsplatsen, för kvinnofrid, för jämställdhet och likabehandling på arbetsplatsen, för värdighet och respekt. För detta hotades jag av min chef, av polisen, av den muskulösa mannen, mina telefonsamtal spelades in, min rörelsefrihet begränsades och mina grannar smutskastade mig. Men jag fortsatte kämpa”.
Unika krav på levnadslön i Fairtrades textilstandard
Fairtrades textilstandard som lanserades i mars 2016 fokuserar på arbetsförhållanden, löner och anställdas rättigheter. Den syftar till att stärka fabriksanställda och göra det möjligt att gemensamt förbättra arbetsförhållanden. Det är också den första standarden i industrin som kräver att levnadslöner ska betalas inom en tidsram.
Utöver kraven på textilfabrikerna, ställer standarden krav på att varumärken ska förbinda sig till rättvisa och långsiktiga uppköpskontrakt för att göra löneökningar möjliga. Att prioritera att de anställda ska involveras i beslutfattande eller problemlösande processer är unikt för Fairtrades textilstandard.
Arbetsvillkoren för anställda inom textilindustrin är satta under press som följd av den prispress som finns inom modeindustrin.
Fairtrades textilstandard är ett första steg mot att förändra textilindustrins försörjningskedja och dess affärsrutiner. FLOCERT, som är den oberoende granskaren av Fairtrade, granskar även att kriterierna i textilstandarden efterföljs.
Hela modebranschen har byggt upp ett beteende som uppmuntrar till allt billigare och allt hetsigare konsumtion. Men priset betalas av exempelvis anställda på textilfabriker som pressas till orimliga arbetsförhållanden. Alla människor vill ha möjlighet att sätta mat på bordet till sin familj och ha ett anständigt liv med tillgång till utbildning och sjukvård.
Men för att detta ska kunna ske måste förutsättningarna förändras. Inställningen hos varumärken, uppköpare, fabriksägare och konsumenter behöver förändras. Textilarbetarnas – varav de flesta är kvinnor – arbete måste värderas högre. Inte minst måste tempot i modeindustrin sänkas för att industrin ska kunna förändras så att människors liv i sin tur ska kunna bli bättre. Om detta behöver det föras en dialog på högre plan som involverar civilsamhället, facket och industrin i Bangladesh.
Bloggen är delvis baserad på underlag från tidigare intervjuer med Nazma Akter. Läs tidigare intervju här och här.
