fbpx
Meny

Fairtrade välkomnar rapport från Oxfam om odlares arbetsvillkor

Allt fler uppmärksammar de bristande arbetsvillkoren hos odlare och anställda som producerar vår mat. Fattigdomsbekämpning är komplext och kräver många olika insatser från flera aktörer. Det är därför glädjande med kampanjer som Oxfams ”Behind the Barcodes”, som lyfter Fairtrades hjärtefråga på nytt sätt.

I juni släppte Oxfam International rapporten ”Ripe for Change – Ending Human Suffering in Supermarket Supply Chains”. Det är den första i en serie av rapporter som kommer att lanseras under kampanjen ”Behind the Barcodes”. Rapporten visar på enorma ojämlikheter i handelskedjan för olika utvalda livsmedel. Den visar även på hur få odlare och anställda som faktiskt har en inkomst som går att leva på. Det är en av världens grymmaste paradoxer, för att citera rapportförfattarna, att människorna som producerar vår mat ofta inte har tillräckligt att äta själva.

Vi på Fairtrade håller med. Vårt mål är att främja handlingskraften och medbestämmandet hos de människor som arbetar i det allra första ledet i produktionen. Vi vill att de själva ska kunna ta sig ur fattigdom och förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Kaffeodlare i Malawi har omröstning

Fairtrade vill öka medbestämmandet hos de människor som producerar vår mat. Foto: Sandra Mendez

It is one of the crullest paradoxes of our time that the people producing our food and their families are often going without enough to eat themselves.

Oacceptabelt låga inkomster

Rapporten från Oxfam visar att kvinnor som arbetar på bland annat vin- och teplantager i genomsnitt bara tjänar 55 procent av det som definieras som levnadsinkomst (en inkomst som går att leva på). Motsvarande andel för män är 71 procent. Att fastställa nivåer för levnadsinkomst är förvisso komplext, men oavsett om dessa siffror varierar en del beroende på tid och region vittnar de om en helt oacceptabel sanning: Producenterna som vi är beroende av för att få mat på våra bord får inte tillräckligt betalt för mödan.

Ojämn fördelning i handelskedjan

Oxfam har valt att titta på tolv olika produkter, varav de flesta även finns som Fairtrade-märkta. Undantaget är fisk och skaldjur, som Fairtrade i dagsläget inte verkar inom och där några av de sämsta arbetsvillkoren återfinns. År 2011 fick de berörda producenterna knappa 14 procent av produkternas slutpris. Det är en minskning från 16 procent år 1995. Butikskedjorna har å sin sida sett en ökning från 27 procent till dryga 30 under samma tidsperiod. Kedjorna i studien kommer från Storbritannien, Nederländerna och Tyskland, men somliga av dem är verksamma även på den svenska marknaden. Även mellanhänders andelar har i regel ökat under perioden.

Oxfam har räknat ut hur mycket producenternas andel skulle behöva öka för att de skulle komma upp i levnadsinkomstnivå. Resultatet varierar mellan 0,4 procent (för vietnamesiska räkor) och 4,7 procent (för indiskt te). Som högst handlar det alltså om knappt fem procents ökning i andel av slutpriset, för att odlarna ska nå en levnadsinkomst. Den extra summan menar Oxfam att livsmedelskedjorna bör och kan dra bort från sin egen andel, snarare än att slutpriset behöver höjas. Det är en intressant tanke och en tydlig symbolik för ojämlikheten i handelskedjan. Samtidigt visar många studier att konsumenter i stor utsträckning är villiga att betala extra för schysst producerade råvaror, åtminstone här i Sverige. Omfördelning inom livsmedelskedjan är alltså en av vägarna framåt, men inte den enda.

Omfördelning inom livsmedelskedjan är alltså en av vägarna framåt, men inte den enda.

Höjd inkomst inte hela lösningen

En höjd inkomst innebär inte nödvändigtvis en bättre levnadsstandard. Fattigdomsbekämpning är mer komplext än så. Utan ett visst skyddsnät och grundläggande rättigheter såsom yttrande- och föreningsfrihet ges odlarna inte möjlighet att stabilisera sina egna liv tillräckligt. Dessutom finns vissa risker med att höja lönerna för utvalda personer i ett samhälle. För vad händer i ett samhälle med stora inkomstskillnader, om endast utvalda odlare erhåller högre löner?

Odlare som är anslutna till Fairtrade får en Fairtrade-premie vid försäljning av sin produkt, som de själva bestämmer var de ska investera. Det kan vara i skolor, sjukvård, vägbygge eller solenergi. Tanken med premien är just att stimulera projekt där hela samhället lyfts och utvecklas. I en ny studie från Harvard identifieras detta som nyckeln till varför Fairtrade gör skillnad. Studien visar hur kaffeodlare i Costa Rica drar nytta av Fairtrade-certifieringen eftersom de får tillgång till en större marknad med ett högre och tryggare pris för råvaran. Men den visar också hur människor som inte är förknippade med kaffeproduktionen drar nytta av de positiva förändringar som kommer med certifieringen. Både odlarnas barn och andra barn i området gynnas av de premie-projekt som Fairtrade-certifieringen möjliggör.

Tanken med premien är just att stimulera projekt där hela samhället lyfts och utvecklas. I en ny studie från Harvard identifieras detta som nyckeln till varför Fairtrade gör skillnad.

 

Kaffeodlare Yolanda Elizabeth Gutíerrez Alvarado i Costa Rica poserar med sina två barn

Fairtrade-premien gynnar costaricanska kaffeodlares barn såväl som andra barn i samhället. I bild odlaren Yolanda Elizabeth Gutíerrez Alvarado med sina två barn. Foto: James Rodriguez/mimundo.org

Levnadsinkomst är alltså ett viktigt steg i strävan att bidra till att odlare själva kan ta sig ur fattigdom, men det är inte den enda vägen. Fattigdomsbekämpning måste komma med ett helhetsperspektiv som utgår från ILO:s kärnkonventioner om demokrati, frihet från diskriminering, motverkning av barnarbete och minskning av användandet av skadliga bekämpningsmedel.

Ansvarstagande genom märkningar

Rapportförfattarna bakom ”Ripe for Change” lyfter sociala och etiska märkningar som betydande verktyg för att bidra till utveckling. De menar att Fairtrade är den certifiering med mest förändringskraft. Bland annat noterar de att Fairtrade-certifieringen har lett till ökade inkomster för kaffeodlare i Tanzania och Peru, bananodlare i Colombia och teodlare i Kenya. Samtidigt menar Oxfam att tredjepartsorganisationers inflytande är begränsat, då det handlar om maktstrukturer som är svåra att förändra.

Vi delar analysen om att fler aktörer måste engagera sig för en rättvisare världshandel, men menar samtidigt att Fairtrade har en unik position i detta arbete. Fairtrade har tydliga kriterier för förändring och är den enda produktmärkningen som ägs till 50 procent av odlarna själva. Det handlar om att öka producenternas inflytande och position på marknaden. Fairtrade grundar sig i en mångårig folkrörelse om rättvis handel, som inte är begränsad till certifieringen utan omfattar en brett förankrad vision om en världshandel som inte kränker de mänskliga rättigheterna.

Som tredjepartsmärkning skiljer sig vårt övergripande mål från butikernas i det att vi inte avser plocka ut vinst, utan istället generera större möjligheter för odlare och anställda att själva förbättra sina villkor. Fairtrade-certifierade plantager och kooperativ granskas regelbundet av det oberoende kontrollorganet Flocert. Genom att använda sig av Fairtrade istället för att sätta egna standarder och utföra egna kontroller kan kedjorna säkerställa neutralitet.

Odlare i Kenya plockar teblad

Fairtrade-certifieringen har lett till ökade inkomster för teodlare i Kenya. I bild Monicah Muthoni Maina (till vänster) och hennes mamma Margaret Wawgui Maina. Foto: Ola Höiden

Fortsatt samarbete framåt

Samtidigt behöver vi samverka även med andra aktörer – såväl globala som lokala – för att få större spridning. För Fairtrade handlar det till exempel om offentlig upphandling, handelspolitik och ökad efterfrågan på Fairtrade-märkta produkter, så att fler odlare kan sälja sin skörd som Fairtrade och få ta del av de fördelar som gynnar dem och deras samhällen.

Tack till Oxfam som lyfter denna viktiga fråga och nämner Fairtrade som en av vägarna. Vi ser fram emot ökat samarbete framöver och fler idéer om hur vi kan få till rättvisa villkor i världshandeln.

Dela