Svar till SVD: Blicka framåt för en schysstare världshandel
Svar på ledaren i SVD: ”Fairtrade är fortfarande fel” den 11 mars från Anna Charlotta Johansson. Fairtrade önskar bemöta kritiken som innehåller flera felaktigheter och missuppfattningar om Fairtrade som organisation.
Fairtrade är en global certifiering som verkar i länder med utbredd fattigdom där utmaningarna är stora, svåra och komplexa. Fairtrade International ägs till 50 procent av de odlare och anställda som certifieringen verkar för, vilket är unikt. Den andra hälften ägs av de 21 nationella Fairtrade-organisationer som representerar marknaden, där Fairtrade Sverige är en av dessa. Det innebär att Fairtrade Sverige äger motsvarande ca 2 procent av Fairtrade International. Fairtrade Sveriges ägare, LO och Svenska kyrkan, har aldrig plockat ut någon vinst och driver inte en egen agenda. Det överskott som Fairtrade Sverige AB genererar återinvesteras i verksamheten, genom bidrag till Fairtrade International, för exempelvis utveckling av nya kriterier och producentstöd för att säkerställa processen och genom sänkta licensavgifter.
Sedan förra året är Sveriges kommuner skyldiga enligt lagen om offentlig upphandling att ställa krav på arbetsrättsliga villkor när det finns risk för oskäliga arbetsvillkor. Kaffe, te och kakao är några av de produkter där risken för kränkning av mänskliga rättigheter är extra stor. De kommuner som i dag är Fairtrade City-diplomerade, engagerar sig just för global rättvis handel och etisk konsumtion med respekt för mänskliga rättigheter – allt i enlighet med arbetet för Agenda 2030.
Att Sveriges kommuner ställer sociala krav i sin upphandling och har en tydlig målsättning med fokus på hållbarhet, borde ses som positivt. De kommuner som i dag är Fairtrade City-diplomerade, engagerar sig just för global rättvis handel och etisk konsumtion med respekt för mänskliga rättigheter – allt i enlighet med arbetet för Agenda 2030.
Slöseriombudsmannens rapport från förra året innehåller flera felaktigheter och tar inte upp det som skulle vara mest intressant: hur stor merkostnad valet att efterfråga produkter som följer rättvishandelsprinciper egentligen medför. Kommunerna skulle konsumera kaffe, te, bananer och dylikt även om de inte var diplomerade Fairtrade City. Detta skriver rapportförfattaren själv i sin slutsats: ” Flera kommuner är också noga med att påpeka att det handlar om varor som köpts in ändå.”
Fairtrade är en transparent organisation som välkomnar forskning om hur verksamheten kan bli bättre. Det finns mycket forskning som tydligt visar hur Fairtrade gör skillnad för odlare, däribland en rapport från Harvard University 2018 som visar att Fairtrade-certifierade kaffeodlare får en högre inkomst än odlare som inte är Fairtrade-certifierade, samt att certifieringen även gynnar närsamhället. En rapport från Natural Resource Institute vid Greenwich University från 2016 visar också att kaffeodlare tack vare certifieringen över tid får en stabilare inkomst. Rapporten belyser också hur Fairtrade-premien används till investeringar som utvecklar produktionen, samt hur kaffeodlare blir bättre rustade för att hantera klimatförändringar.
Fairtrade är ingen partipolitisk fråga utan en fråga som berör alla. Istället för att diskutera hur Sveriges kommuner ska gå bakåt i utvecklingen, borde vi tillsammans blicka framåt och skapa fler förutsättningar för en schysstare världshandel som värnar om mänskliga rättigheter.
