fbpx
Meny
Modeföretaget Dedicated: ”Det vita guldet är inte alltid gyllene”

Modeföretaget Dedicated: ”Det vita guldet är inte alltid gyllene”

Bomullsodling tillhör en av världens smutsigaste branscher, menar modeföretaget Dedicateds vd Johan Graffner. Men det finns ljusglimtar för det vita guldet. Etisk bomull är möjlig – och borde vara det enda tillåtna.

När vi behöver handla en ny T-shirt i affären är arbetsvillkoren för människorna bakom tröjan kanske inte det första vi tänker på. Det ska det inte heller behöva vara, menar modeföretaget Dedicateds vd Johan Graffner.

– Det är för komplext för konsumenten. Ska man shoppa något i EU ska man kunna göra det med gott samvete. Det ska vara schysst producerat, både miljömässigt och etiskt.

Men kommentaren beskriver långt ifrån verkligenheten. Så kallade ”fast fashion”-företag dominerar den moderna klädindustrin och har därmed makten att förändra den.

– Men för dem gäller fortfarande ”the race to the bottom”, det vill säga billigast till varje pris. Den sanna kostnaden för de låga priserna betalar den biologiska mångfalden, klimatet och alla miljontals människor som producerar kläderna till för låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Dedicated själva köper endast ekologisk och Fairtrade-certifierad bomull till sina kläder och stoltserar med spårbarhet från bomullsfrö till plagg. Och de är inte rädda för att ta diskussionen om klädindustrins baksidor. Johan Graffner, vd på Dedicated, berättar om en bransch kantad av exploatering, barnarbete – och självmord.

Det vita guldet

De flesta av oss har åtminstone någon gång hört talas om de bristande arbetsvillkoren för textilarbetare i till exempel Bangladesh. Vad färre känner till är de stora bristerna i arbetsvillkor även i första ledet av produktionskedjan: bomullsodlingen.

Bomull kallas ofta för det vita guldet, eftersom det är en stor exportprodukt för många länder med utbredd fattigdom. Det kan passa som benämning när bomullen är ekologiskt och etiskt producerad, men den konventionella bomullen är allt annat än gyllene, menar Johan Graffner. Bland annat används en extrem mängd kemiska bekämpningsmedel i konventionell odling. Och det är inte så konstigt, med tanke på de kortsiktiga effekterna:

– Första gången en odlare byter från ekologisk till giftdriven bomullsodling så ökar skördarna drastiskt. Sedan blir ökningen mindre och mindre allteftersom jordens alla mikroorganismer dör ut – och då behövs ju mer och mer gödningsmedel. Det blir en ond spiral.

Odlare tvingas hela tiden öka sina inköp av gifter, i takt med att jorden blir mer obrukbar. Ett litet antal företag har nästintill monopol på försäljningen av bekämpningsmedel och kan därmed trissa upp priserna. Det är vanligt att odlarna skuldsätts för att de inte har råd att fortsätta köpa produkterna. Många förlorar den mark de har ärvt och kan inte längre försörja sin familj. Denna onda spiral har ofta ett makabert slut: Det händer dagligen att pressade bomullsodlare som hamnat i skuld väljer att ta sina liv.

– De går ut på fälten och tar en kopp med bekämpningsmedel och sveper den, sedan kommer grannen hem till deras familj och säger, ”din man dog på fältet idag”, säger Johan Graffner.

Enligt Center for Human Rights and Global Justice (NYU) begick en indisk odlare självmord var trettionde minut år 2011. Särskilt bomullsodlare är överrepresenterade i statistiken.

Över 8 000 kemikalier i produktionen

Dagens textilindustri beräknas involvera cirka 8 000 olika kemikalier, varav endast 400 någonsin har testats medicinskt, berättar Johan Graffner. Gifter från bekämpningsmedlen sprids till närliggande vattendrag och förorenar dricksvatten i hela samhällen, vilket leder till att antalet cancerfall ökat kraftigt i områden där bomull odlas. Graffner illustrerar genom att berätta om tåglinjen i Punjab i norra Indien: Den kallas för Cancer Express, eftersom den enda gången en odlare kan kosta på sig att åka tåg är när hen måste till sjukhuset för cancerbehandling. Cirka 100 cancersjuka bomullsodlare anländer till Acharya Tulsi Regional Cancer Hospital dagligen.

En annan stor bomullsproducent är Uzbekistan, ett land som vid upprepade tillfällen har uppmärksammats för sitt statliga beordrande av över en miljon tvångsarbetare för sin bomullsproduktion. Det innefattade tills nyligen samtliga skolbarn från 11 års ålder, en gräns som nu höjts till 16 års ålder.

– Det var ju slavarbete förr i tiden för att skördearbetet är så hårt. Slavarna, och nu barnen, skär upp sina händer på de taggiga växterna och handskas sedan med de giftiga kemikalierna. Den bomullen säljs sedan över hela världen, inklusive i EU.

Stor skillnad på etisk bomull

Men det finns ljusglimtar. Fairtrade-certifierad bomullsproduktion följer ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter på arbetsplatsen. Det innebär att Fairtrade-certifierade bomullsproducenter har rätt att göra sin röst hörd, organisera sig och alltid få betalt så att det åtminstone täcker kostnaderna för produktion.

Dedicateds mål är att alla deras bomullskläder ska vara producerade i just Fairtrade-certifierad bomull, såväl som den ekologiska bomullsmärkningen GOTS. Märkningen gör att bomullen sparar upp till 91 procent sötvatten och 46 procent koldioxid, jämfört med konventionellt odlad bomull. Dessutom används inga kemikalier över huvud taget.

Fairtrade-certifierade odlare ingår också i kooperativ, vilket ger dem en fördel på den hårt pressade internationella marknaden för bomull. Småskaliga ekologiska bomullsodlare har annars ofta svårt att hävda sig på marknaden gentemot exempelvis en annan bomullsjätte, USA, där produktionen är statligt subventionerad. Kooperativet Chetna Organic, som Dedicated köper sin bomull ifrån, är ett bra exempel på att det går att odla etisk och ekologisk bomull i Indien och ändå vara konkurrenskraftig. Kooperativet består av 35 000 familjeodlare som tillsammans producerar en stor volym och kan tillgodose betydligt större företag än Dedicated med sin bomull.

– Odlarna är i förväg garanterade ett visst pris för sin skörd. Antingen samma pris som förra året eller marknadspriset, beroende på vilket som är högst, säger Johan Graffner.

Vid försäljning av råvaran får bomullsodlarna också ett extra prispåslag, Fairtrade-premien, som är tänkt att investeras gemensamt i lokalsamhället eller i förbättrad produktion. Odlarna i Chetna Group har bland annat använt premien för att förbättra områdets dricksvatten, samt upprättat en lånepott för medlemmar som vill starta egna företag.

T-shirt i Fairtrade-certifierad bomull

Under hösten har Fairtrade och Dedicated tagit fram en T-shirt ihop för att synliggöra hållbara bomullsalternativ för konsument. Graffner menar att del av problemet är just att folk inte är medvetna om branschens utsatthet.

Som alla Dedicateds klädesplagg har T-shirten full spårbarhet. Efter att Chetna Group har producerat bomullen transporteras den till Armstrong Knitting Mills som spinner, stickar och färgar bomullen. I deras fabrik i Tirpur skärs sedan tyget, och plaggen sys och packas. Hela Armstrong drivs av förnyelsebar energi från två vindturbiner och ett fält med solcellspaneler. Fabriken har också en modern anläggning där allt vatten från blekning och infärgning av bomullen renas för att sedan återanvändas i produktionen.

– Jag är bekant med deras fabrikschef, Mr Arun Prasad. Han fick nyligen igenom att stänga fabriken klockan 18:00 varje dag, så att personalen aldrig behöver jobba övertid. Han sa till ägarna att ”om jag misslyckas med att hinna producera det som beställts, så får ni säga upp mig”, berättar Johan Graffner, vd Dedicated.

Mer information om Fairtrade-märkt bomull:

Här kan du läsa mer om Fairtrade-certifierad bomull och vilka fördelar det för med sig för odlare och anställda inom bomullsproduktionen i länder med utbredd fattigdom.

Dedicated är ett exempel bland flera som valt att använda Fairtrade-certifierad bomull i sina produkter. Andra företag är Alva Linen, Swegmark of Sweden, Dressmann, Bik Bok, Nudie Jeans, Ogland, Sture & Lisa, By Dem, Kate Kae, Read the Label, Cottover och Scouterna.

Dela