fbpx
Meny
Mänskliga rättigheter är aldrig på rea
Foto: Ranita Roy

Mänskliga rättigheter är aldrig på rea

Under Black Week lockar modeföretagen med låga priser för att få konsumenter att köpa extra mycket nytt. Vi vill därför påminna om något som det inte går att sätta röda prislappar på: mänskliga rättigheter. Än i dag har de flesta som jobbar i klädfabriker inte en lön som de kan leva på. Om svenska företag vill bli världsledande inom hållbar modeproduktion behöver de börja betala levnadslöner.

En snabb titt på lappen i din tröja kommer förmodligen visa att den är tillverkad i Asien. Där sysselsätter klädindustrin över 60 miljoner människor. Men trots arbetsdagar på uppemot tolv timmar sex dagar i veckan har de anställda svårt att få ekonomin att gå ihop. Minimilönerna i exempelvis Indien och Bangladesh ligger på runt hälften av en lön som det går att leva på. Trots reallöneökningar i flera asiatiska länder de senaste decennierna har många fortfarande inte råd att äta sig mätta, betala för sjukvård eller låta sina barn gå i skolan.

Faktum är att nästa inga anställda inom klädindustrin tjänar en levnadslön, vilket får allvarliga konsekvenser för både människor och miljö. Utbetalning av låga löner innebär till exempel en ökad risk att barn slutar skolan för att bidra till familjens försörjning. Men det är också ett sätt att upprätthålla en ohållbar klädproduktion.

Globalt väntas konsumtionen av kläder och skor öka från 62 miljoner till 102 miljoner ton år 2030. Det höga tempot i tillverkningen sätter en enorm press på leverantörer och fabriksanställda. De förväntas producera mer på kortare tid till extremt låga priser.

Levnadslöner en hygienfaktor

Att anställda i produktionen ska ha levnadslöner är en hygienfaktor när modebranschen nu måste ställa om till att bli mer hållbar. I dag står branschen för upp till tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Genom att betala levnadslöner tvingas företagen ta hänsyn till den verkliga arbetskostnaden. Då kan en anställd tjäna tillräckligt för att försörja sig och sin familj utan att behöva arbeta extrema mängder övertid. Affärsmodellen för fast fashion, där stora kvantiteter ska tillverkas snabbt, måste förändras. I stället måste mindre mängder nyproducerat tillverkas med högre kvalitet, längre livslängd och med bättre löner och arbetsvillkor.

Åratal av rapporter om fabriksanställda som inte har råd att äta sig mätta, som svimmar på arbetet och tvingas låna pengar till barnens skolgång har inte förmått modebranschen att ta sitt ansvar. Nu står hoppet därför till en förändrad europeisk lagstiftning. Möjligheten att få till en förändring på EU-nivå har aldrig varit större. Europeiska kommissionen har redan åtagit sig att införa obligatorisk lagstiftning om företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö i sina leverantörskedjor, även om det är oklart hur skarp den lagstiftningen kommer att bli.

Good clothes, Fair Pay

I somras lanserades Good Clothes, Fair Pay – ett medborgarinitiativ om lagkrav på levnadslöner för anställda inom textil-, kläd- och skobranschen. Om kampanjen, som stöttas av Fair Action och Fairtrade, lyckas nå en miljon underskrifter kommer frågan att utredas av EU-kommissionen. Det vore ett viktigt steg på vägen mot levnadslöner i modebranschen.

Men fram till dess: Svenska företag bör redan nu växla upp sitt arbete för att anställda ska få en lön det går att leva på. Införandet av levnadslöner är ett måste om svenska företag vill bli världsledande inom hållbar modeproduktion. Och till dig som konsument omgiven av erbjudanden denna vecka – kom ihåg att mänskliga rättigheter aldrig går att rea ut.

Amira Malik Miller, policyrådgivare Fairtrade Sverige

Ulrika Urey, kanslichef Fair Action

Johanna Leymann, föreläsare och författare inom hållbart mode

Sara Olsson, ”Hållbara Sara”, hållbarhetsinfluencer,  

Emelie Norberg, hållbarhetsprofil och poddare

Filippa Nielsen, hållbart mode-inspiratör och lärare

Fakta levnadslön: En levnadslön är den lön som en anställd behöver för att kunna leva ett drägligt liv och ska täcka kostnader för ett anständigt boende, näringsrik mat, skolgång till barnen, sjukvård och en liten buffert för oförutsedda utgifter. 

Debattartikeln är publicerad på Aftonbladet Debatt.

Dela