Ingen klimaträttvisa utan rättvis handel

Småbrukare i länder med utbredd fattigdom står i frontlinjen för den klimatkris som de bidragit minst till att skapa. De måste få tryggare inkomster, bättre tillgång till klimatfinansiering och möjlighet att utforma klimatåtgärder som berör dem. Utan en hållbar världshandel finns ingen klimaträttvisa. Det skriver Fairtrade tillsammans med andra organisationer inom rättvis handel i ett nytt ställningstagande inför COP 28.

Runt om i världen kämpar småbrukare och deras samhällen med osäkra skördar, instabila inkomster, försämrade vattenresurser och otrygg livsmedelsförsörjning. Det innebär en tung ekonomisk börda – framför allt i länder där statligt stöd för att anpassa och mildra effekterna av klimatförändringarna är begränsat eller obefintligt.

– Det finns en kedja på jorden som börjar där producenterna finns. Det är de som drabbas av konsekvenserna av klimatförändringarna, de som får minst hjälp, och som får bära hela bördan. Det är inte rättvist, säger Bayardo Betanco, Fairtrade-certifierade kaffeodlare i Nicaragua.

Den internationella finansieringen för klimatanpassning skulle behöva vara sex till tio gånger högre för att täcka de behov som finns. Genom att prioritera åtgärder som bidrar till både klimatanpassning och minskade utsläpp, exempelvis agroekologi, kan småbrukare stärka sin motståndskraft och samtidigt minska sitt koldixidavtryck.

Stöd för att driva omställning

Med rätt stöd kan småbrukare vara med och driva en koldioxidsnål omställning. Men de insatser som de behöver vidta för att uppnå ett hållbart och motståndskraftigt jordbruk kommer nödvändigtvis inte att gynna dem på kort sikt – och är samtidigt förenade med stora kostnader. Därför är det viktigt att odlarna får ekonomiska möjligheter att öka sina investeringar i utbildning, hållbara jordbruksmetoder, teknik, diversifiering av grödor och effektiva bevattningssystem. För att kunna vidta nödvändiga klimatåtgärder måste småbrukare få tillgång till överkomlig och långsiktig finansiering från både offentliga och privata källor.

En hållbar finansiering behövs också för att möjliggöra en inkluderande omställning i länder med utbredd fattigdom.

– Dagens småbrukare producerar en tredjedel av världens livsmedel och upp till 70 procent av livsmedlen i låg- och medelinkomstländer. Ändå har de inte på allvar inkluderats i utformningen av klimatfinansieringen – eller mottagit mer än en bråkdel av den, säger Ulrika Urey, generalsekreterare för Fairtrade Sverige.

Oproportionerliga effekter

År 2020 rapporterade Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD) att mindre än två procent av klimatfinansieringen går till småbrukare. Detta trots att familjejordbruk släpper ut mindre växthusgaser än konventionella stora plantager.

– Världens ledare måste, enligt min mening, hålla sina löften om att tillhandahålla klimatfinansiering till producenter och deras organisationer. Klimatförändringarna har en oproportionerligt stor effekt på oss jordbrukare och plantagearbetare, säger kakaoproducenten Benjamin Francklin Kouame vid kooperativet SCOOPS ECAM i Elfenbenskusten.

De negativa effekterna av klimatförändringarna innebär ofta en allt för stor ekonomisk börda på enskilda länder. Det kan handla om stigande havsnivåer, extrema värmeböljor, skogsbränder och missväxt. Mellan 2008 och 2018 drabbades jordbrukssektorn i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer av 82 procent av alla ekonomiska skador och förluster som orsakades av medelstora till storskaliga katastrofer. Detta trots att de har bidragit minst till klimatkrisen. Därför är det också viktigt att snabbt och effektivt få till en fungerande fond för ersättning av förlust och skador.

Jordbrukets speciella roll

Det som är speciellt med jordbrukssektorn är att den förutom att bidra till klimatförändringen också kan mildra dess effekter. Konventionella jordbruksmetoder bidrar till att påskynda extrema klimathändelser, vilket i sin tur får allvarliga konsekvenser för produktion och skördar. Men hållbara jordbruk erbjuder å andra sidan en rad olika lösningar för att begränsa dessa kriser genom kollagring och bevarande av biologisk mångfald.

Det är nu hög tid att fasa ut jordbruksmetoder som baseras på fossila bränslen, bekämpningsmedel och avskogning – och i stället satsa på ekologiskt jordbruk och skogsjordbruk. Men det kräver stora ekonomiska och tekniska investeringar. Och för odlare hårt drabbade av prissvängningar och en orättvis fördelning av värdekedjan blir sådana kostnader oöverstigliga. Ändå finns det en växande förväntan på att de ska implementera hållbara produktionsmönster på egen bekostnad.

Klimaträttvisa kräver rättvis handel

– Företag måste anta mer hållbara affärsmodeller som innehåller långsiktiga handelsrelationer mellan köpare och leverantörer, och prissättningsmekanismer som gör det möjligt att täcka kostnaden för hållbar produktion, levnadslöner och levnadsinkomster, säger Ulrika Urey.

Om rikare länder menar allvar med sina klimatambitioner behöver de också erkänna nödvändigheten i att företag integrerar social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i sina affärsmodeller. Sådana hållbara affärsmodeller används redan i dag av företag som främjar rättvis handel och etisk konsumtion – och de har visat sig vara bra för både människor och miljö, särskilt under kristider, samtidigt som de är ekonomiskt livskraftiga. Dessa modeller behöver bli norm om vi ska kunna säkerställa en grön och rättvis omställning av världsekonomin.

Som FN:s generalsekreterare António Guetteres poängterat står världen inte längre inför global uppvärmning – utan global kokning. I det alltmer akuta arbetet för klimaträttvisa måste erfarenheterna hos människor och lokalsamhällen i klimatkrisens frontlinjen tas till vara.

Uppmaningar under COP 28

Klimatprogram måste möta jordbrukssamhällens behov. Regeringar måste ändra hur de utformar klimatprogram, så att småbrukare och anställda alltid har en plats vid bordet och kan utforma programmen efter sina samhällens behov.

Klimatfinansiering måste vara lättillgänglig. Regeringar måste se till att fonden för förlust och skador och andra klimatfinansieringsverktyg blir lättillgängliga för småskaliga jordbrukare och gräsrotsorganisationer genom mindre byråkrati och tydliga, inkluderande tilldelningskriterier.

Klimatfinansieringen måste finansiera åtgärder för både klimatanpassning och utsläppsminskning. Nuvarande fokus på utsläppsminskningar har gjort att åtgärder för klimatanpassning har underfinansierats. Program för klimatfinansiering måste ägna större uppmärksamhet åt kopplingarna mellan begränsning och anpassning och prioritera åtgärder som främjar båda.

Handelspolitiken måste skydda mänskliga rättigheter och miljö. Regeringar måste implementera regelverk som förändrar maktrelationerna i den globala handeln och tar itu med strukturell fattigdom sammankopplat med miljöförstöring. De måste se till att kostnaderna för högt ställda krav inte påverkar småbrukare negativt.

Rättvisa livsmedelssystem behövs för en trygg livsmedelsförsörjning. Utan omedelbara klimatåtgärder kan många av världens favoritlivsmedel försvinna inom de närmaste 30 åren. Klimatfinansieringen måste stödja jordbrukare att övergå till agroekologi, så att de kan minska sina koldioxidavtryck och samtidigt stärka sin motståndskraft.

Företag måste ta sitt ansvar för att bli en del av klimatlösningen. Företag måste övergå till rättvisa handelsmetoder och betala priser som täcker kostnaden för hållbar produktion. De bör samarbete med producenter för att minska miljöskador och bygga motståndskraftiga värdekedjor.

Här hittar du ställningstagandet inför COP28 från Fairtrade International, Fair Trade Advocacy Office och World Fair Trade Organisation.