Meny
Foto: Acopagro, Peru

Coronapandemin kräver global krishantering

Coronapandemin har nu utvecklats inte bara till en global hälsokris, utan även till en försörjningskris som får förödande konsekvenser för människor i länder med utbredd fattigdom. Nu behövs en global krishantering. Det skriver Fairtrade tillsammans med 17 organisationer i en debattartikel som publicerades i Aftonbladet i går.

Inkomstförlusterna i länder med utbredd fattigdom kan komma att överstiga 2 200 miljarder kronor och antalet människor som lider av akut matbrist kan fördubblas. I Afrika kan hälften av alla arbetstillfällen försvinna, enligt FN. I Kenya har exempelvis tiotusentals anställda på rosodlingar förlorat jobbet. Hela blomindustrin kan slås ut om inte efterfrågan ökar och transporterna till Europa kommer igång igen.  

I Indien och Bangladesh har miljontals människor förlorat sin försörjning inom exempelvis tesektorn och textilindustrin som följd av att länderna stängts ner och orderingången minskat. 

I Colombia och Peru hotas den viktiga kaffeskörden. Utegångsförbud har gjort det svårt för bland annat Fairtrade-certifierade odlare att hinna skörda kaffebönorna, och säsongsanställda har redan förlorat försörjningsmöjligheter. Det innebär också att kaffe kan bli en bristvara. 

Behövs handlingskraft och global krishantering

Fyra miljarder människor lever utan offentliga skyddsnät. När arbetsplats efter arbetsplats tystnar drabbar det omedelbart alla som är beroende av löneinkomster för sin och familjens överlevnad. För den som har en vardag där pengarna sällan täcker familjens basbehov finns inte heller något sparande. Inom ett par veckor, eller några dagar, kan många inte längre ställa mat på bordet till sina barn. För kvinnor blir tillvaron särskilt svår. Kvinnor har ofta en extremt låg inkomst, drabbas av mer våld under tider av stress och tar i stor utsträckning hand om familjens barn och äldsta. 

I tider av kris tenderar vi att vända oss inåt. Men nu behövs mer än någonsin global handlingskraft, på både kort och längre sikt: 

Hållbar global krishantering. För att begränsa den humanitära katastrofen behöver en del av de stora stimulanspaket som höginkomstländer nu antar, riktas mot utsatta människor i länder med utbredd fattigdom. FN:s utvecklingsprogram, UNDP, ser ett behov av fem miljarder kronor för att kunna bistå 100 länder i kampen mot coronaviruset. FN:s organ för handel och utveckling vill se ett krispaket om 24 tusen miljarder kronor till låginkomstländer som saknar de ekonomiska musklerna för att hantera en kombinerad hälsopandemi och en global lågkonjunktur. Det handlar om skuldavskrivningar och en finansiell injektion för att stimulera efterfrågan så att jordbruk, näringsliv och offentlig sektor kan återhämta sig. EU, Världsbanken och IMF med flera har tagit viktiga initiativ, men dessa täcker en bråkdel av de behov som FN-organen kartlagt. 

Hållbar handel. Varor och tjänster för över 200 tusen miljarder kronor exporterades i världen år 2018 och bidrog till försörjning och välstånd. När hela länder går i karantän får det omedelbara konsekvenser för människor som arbetar i de globala leverantörskedjorna och för deras familjer. Att få igång världshandeln måste vara ett prioriterat uppdrag för politiker som vill tackla den globala försörjningskrisen. Men det i sig räcker inte. Fairtrade Sveriges granskning ifjol visade hur anställda i början av leverantörskedjorna i genomsnitt tjänade 65 procent av en levnadslön. Vår konsumtion kan – om produktionen görs hållbar – bidra till att miljoner människor får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Företag i Europa behöver säkerställa att alla i deras leverantörskedjor får en lön som det går att försörja sig på. Såväl offentlig sektor som privatpersoner kan och bör göra konsumtionsval som bidrar till en världshandel som värnar mänskliga rättigheter och miljö.  

Hållbar framtid. Orsaken till att coronaviruset leder till en humanitär katastrof är att så många står helt utanför sociala skyddsnät och har så låga inkomster att de inte täcker grundläggande behov. Konsekvensen blir bland annat utbrett barnarbete, undernäring och att familjer saknar marginaler vid krissituationer. För att lyckas nå de globala målen för hållbar utveckling är det avgörande att mänskliga rättigheter inte kränks i leverantörskedjorna. Politiker och beslutsfattare behöver nu stärka arbetet med ILO:s konventioner och Global Deal, och samtidigt utreda förutsättningarna för ett bindande regelverk för företagsansvar för mänskliga rättigheter, vilket även gynnar alla bolag som i dag anstränger sig för att göra rätt. 

Förhoppningsvis tar vi oss ur de här kriserna med en djupare förståelse om hur sårbart livet är för många på denna jord. Vår viktigaste uppgift blir nu att bygga hållbara och motståndskraftiga samhället där människor kan försörja sig och åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter.  

/Ola Höiden, tf generalsekreterare Fairtrade Sverige 

Eva Ekelund, stf Internationell chef, Act Svenska kyrkan 

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO 

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR 

Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads 

Maria Flock Åhlander, vd Ekobanken Medlemsbank 

Britta Lejon, ordförande Fackförbundet ST 

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS – facket för skogs-, trä- och grafisk bransch 

Susanna Gideonsson, ordförande Handelsanställdas fackförbund 

Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal 

Jan Johnsson, styrelseordförande Konsumentföreningen Stockholm 

Märta Jacobson, ordförande Organisationen för Fair Trade Återförsäljarna 

Susanne Rappmann, biskop Svenska kyrkan Göteborgs stift 

Jakob Schwarz, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga 

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect 

Veronica Magnusson, ordförande Vision 

Eva Åberg, verksamhetschef Vi-skogen 

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet 

Dela