Hoppa till innehåll

Frågor & Svar

På den här sidan hittar du svar på flera vanligt förekommande frågor om Fairtrade. Sortera genom kategorierna nedan och klicka på frågorna för att få fram svaren.

Visa:

Visar: Alla

Frågor och svar om rapport från Agrifood Economics Centre

Rapporten ”Vad uppnås med rättvisemärkning” kom ut 2009 och är en intressant injektion i debatten om hur vi tillsammans kan minska fattigdomen i världen. Rapporten baseras på en litteraturstudie utifrån ett antal olika frågeställningar som rör effekterna av dåvarande Rättvisemärkts, numera Fairtrades, arbete i Sverige och internationellt.

Flera exempel i rapporten visar på den faktiska skillnad Fairtrade gör för de certifierade odlarna och rapportförfattaren menar att det finns positiva effekter. Men då dessa positiva effekter sedan ställs i relation till ekonomiska teorier och andra exempel som istället försöker påvisa att effekten är försumbar eller till och med negativ, då vinner den sistnämnda argumentationen i rapporten. Rapportförfattaren drar utifrån detta följande slutsats: ”Rättvisemärkt är inte lösningen för fattiga bönder”.

Helena Johanssons rapport är ett viktigt underlag för fortsatta diskussioner om hur Fairtrade hela tiden kan utvecklas för att bidra till största möjliga skillnad för så många människor som möjligt. Detta utvecklings- och förbättringsarbete pågår kontinuerligt inom Fairtrade International.

Nedan ger Fairtrade svar på de huvudsakliga frågeställningarna i rapporten.

”Fairtrade är inte lösningen för fattiga bönder”

Det är viktigt att komma ihåg att Fairtrade inte är lösningen på världens alla problem. Att välja Fairtrade som konsument är ett av flera sätt att påverka för en bättre värld, att göra skillnad och bidra till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för de som producerar våra varor.

I dagsläget gynnar Fairtrade drygt åtta miljoner människor i länder med utbredd fattigdom, odlare och deras familjer inräknat. I det stora perspektivet, sett till det stora antal människor som lever i fattigdom, är detta en låg siffra. Just därför jobbar vi kontinuerligt och oförtrutet med att öka utbudet av och efterfrågan på Fairtrade, både i Sverige och internationellt. Samtidigt pågår det ett omfattande arbete inom Fairtrade International för att kraftigt stärka resultatet av vår verksamhet. Några exempel:

  • Verksamheten och kriterierna breddas till att omfatta allt fler produktgrupper
  • Verksamheten fördjupas genom att Fairtrade International i ännu högre grad verkar som en brygga mellan odlarna och olika företag och ideella organisationer i respektive land, så att utvecklingen understöds från flera håll samtidigt
  • Verksamheten stärks genom att tillhandahålla odlarna än mer resurser, stöd och kunskap i frågor som rör bland annat internationell handel och produktionsteknik.

Och arbetet slutar förstås inte här.

”Fairtrade är en nischmarknad”

Fairtrades marknadsandelar inom respektive produktgrupp växer hela tiden. Exempelvis är mer än varannan ros, var tionde kopp kaffe och mer än var sjätte banan som säljs i Sverige Fairtrade-märkta. Försäljningsökningen, liksom resultatet av olika attitydunder­sökningar, visar tydligt på en utveckling där allt fler och större konsumentgrupper vill göra skillnad genom sina dagliga köpval. Några exempel:

  • 2016 uppgick försäljningen av Fairtrade-märkta varor på den svenska marknaden till över 3,6 miljarder kronor vilket innebär att svensken nu i genomsnitt handlar Fairtrade-märkta produkter för 360 kronor per år.
  • Efterfrågan från dagligvaruhandeln är fortsatt stor och en stor andel av den Fairtrade-märkta försäljningen, 63 procent, är numera också ekologiskt certifierad. Att konsumenter anser att produktion med hänsyn till etik och miljö är lika viktigt är också något som framkommer i en undersökning från Katar Sifo.
  • Fairtrade har numera 88 procent kännedom, och bland unga mellan 15-34 år är kännedomen så hög som 94 procent (undersökning från Katar Sifo).
  • 2005 hade Fairtrade ett hundratal produkter på den svenska marknaden och ett försäljningsvärde på omkring 80 miljoner. Idag består utbudet av cirka 3000 produkter och har ett försäljningsvärde på 3,6 miljarder.

Läs mer om senaste årets utveckling här.

”Det finns inte resurser att i stor skala finansiera ett minimipris som ligger över världsmarknadspriset”

Rapportförfattaren argumenterar implicit för att det inte finns ”resurser” för alla människor att kunna leva på sitt arbete, att ”konkurrenskraft” är liktydigt med en prispress och en världshandel som bygger på att vissa människor tvingas fara illa för att andra ska kunna konsumera så billigt som möjligt. Fairtrades utgångspunkt är att all handel ska kunna ske inom ramen för befintliga internationella konventioner, såsom att skadligt barnarbete är förbjudet och kan förhindras genom att föräldrarna får en betalning som går att leva på.

Syftet med Fairtrades minimipris är att odlaren som lägst ska få sina produktions­kostnader täckta. Minimipriset räknas ut av Fairtrade International, utifrån insamlad information från producenter, handlare och externa rapporter för COSP (Cost of sustainable production).

Minimipriset är inte ett fast pris, utan ett lägsta pris som inte får underskridas. I förhandlingen mellan köpare och odlaren av en Fairtrade-certifierad råvara sätts ofta priset ovan eller långt ovan minimipriset, utifrån faktorer såsom sort, kvalitet, ursprung och volym. Om råvaran dessutom är ekologiskt certifierad får odlaren ett ännu högre pris, genom den s.k. ”ekologiska prisdifferentialen”.

När du köper en Fairtrade-märkt produkt bidrar du till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor. Ökade inkomster gör att odlarna kan planera långsiktigt för verksamheten, t ex att förbättra kvaliteten på produkterna och/eller att höja effektiviteten i produktionen. En följd av detta är också att barnarbete motverkas; barnen kan gå i skolan istället för att arbeta, då föräldrarna får högre inkomster.

”Överföringen av pengar från konsument till producent är ineffektiv – Bättre att ge bistånd än att köpa Fairtrade”

Fairtrade är en del av marknadsekonomin, vilket innebär att priset i butik styrs av utbud och efterfrågan. Ju mer vi konsumenter väljer Fairtrade när vi handlar, i takt med ökat utbud, desto större sannolikhet att styckpriset sjunker på sikt. Och därmed skulle också transfererings­effek­tiviteten – enligt rapportens definition – öka.

Kriterierna och certifieringen handlar om att förbättra de ekonomiska villkoren för odlarna i produk­tions­ledet, inte om att begränsa de vinster som tas ut i handelskedjans efterföljande led (även om det förstås blir problematiskt om varan blir så dyr att konsumenten väljer att inte köpa den). När jag som konsument köper en Fairtrade vara har odlaren redan fått betalt. Det är alltså inte fråga om att en viss andel av det pris jag betalar för varan strömmar tillbaka in i handelskedjan och först i ett senare skede ”når fram” till odlaren. Därmed blir det också något missvisande att, som rapport­författaren, prata om begrepp såsom ”transfereringskostnader” och ”risk för läckage”.

Det bör också poängteras att Fairtrade inte står i kontrast till bistånd. Det är helt enkelt två olika verktyg för att påverka och bidra till förändring. Fairtrade handlar om handel och skiljer sig alltså från bistånd i just detta hänseende. Att skapa bättre handelsvillkor för odlare i länder med utbredd fattigdom bidrar till att stärka deras handlingskraft och möjligheter att skapa en bättre vardag för sig själva och sin familj. Att handla Fairtrade är ett sätt för konsumenter att i sina dagliga köpval göra skillnad för de människor som producerat råvaran.

”Fairtrades krav på småskalighet gör att jordbrukarna inte kan dra nytta av stordriftfördelar”

Rapporten är till stor del inriktad på kaffeproduktion. Det internationella Fairtrade-kriterierna för kaffe avser just småskalig produktion, då de flesta av världens kaffeodlare de facto odlar kaffe på sina egna gårdar. Och det är just dessa kaffeodlare som historiskt sett har drabbats hårdast av fallande världsmarknadspriser och hård prispress från lokala uppköpare.

Fairtrade har dock inget principiellt krav på ”småskalighet” tvärs över alla produktgrupper. Det är viktigt att kriterierna anpassas efter verkligheten och efter hur världshandeln ser ut för varje specifik produktgrupp. Just därför finns det speciellt utformade kriterier även för anställd arbetskraft på större plantager, för produktgrupper såsom bananer, te och blommor.

För de produktgrupper där just småskalig odling förekommer i stor utsträckning – som i fallet med kaffe – bidrar de facto certifieringen till att enskilda kaffeodlare organiserar sig i större producentorganisationer och därmed utgör en starkare kraft i den internationella handeln.[1] Genom de ökade intäkterna och den Fairtrade-premie som odlarna får vid försäljningen möjliggörs investeringar i produktionen. Detta skapar också förutsättningar för odlarna att ta större kontroll över förädlingen av råvaran, att göra sig mer oberoende av mellanhänder och på sikt öka vinsten ytterligare.

 

[1] Ett sådant exempel är kaffeorganisationen Sidama Union i Etiopien, bestående av cirka 90 000 kaffeodlare som genom denna organisering bland annat vinner stordriftsfördelar.

Vad är kopplingen mellan Fairtrade Sverige och LO?

En vanlig missuppfattning är att man stödjer LO om man handlar Fairtrade-märkta varor. Detta stämmer inte.

De nationella Fairtrade-organisationerna är uppbyggda på olika sätt i olika länder. Just i Sverige är Fairtrade uppdelat i en förening och ett bolag. Fairtrade Sverige AB licensierar Fairtrade-märket till företag vars produkter är certifierade i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier. Fairtrade Sverige AB ägs till 50 % av LO och 50 % av Svenska kyrkan.

Att Fairtrade i Sverige rent juridiskt är uppdelat i en förening och ett bolag har sin bakgrund i att det tog tid innan försäljningen av dåvarande Rättvisemärkta produkter kom igång. En nedläggning av Rättvisemärkt var nära förestående. Då ansåg LO och Svenska kyrkan att denna form av fattigdomsbekämpning genom handel var så pass viktig att de gick in som ägare för bolaget och sköt till resurser. Sedan dess är Fairtrade Sverige uppdelat på det sätt vi är idag. Bolaget har inte fått något bidrag från ägarna under de senaste 5 åren.

Det överskott som Fairtrade Sverige AB genererar återinvesteras i verksamheten, genom bidrag till Fairtrade International, för exempelvis utveckling av nya kriterier och producentstöd, och genom sänkta licensavgifter. Ägarna LO och Svenska Kyrkan har aldrig plockat ut någon vinst.

Föreningen för Fairtrade Sverige har ett 40-tal medlemsorganisationer som alla står bakom Fairtrades värderingar som handlar om att mänskliga rättigheter inte ska kränkas i produktionen av de varor som vi konsumerar. Bland Fairtrades medlemsorganisationer finns en bredd av fackförbund, skolor, studieförbund och intresseorganisationer. En av alla dessa medlemsorganisationer är LO.

Skillnaden mellan Fairtrade och Direct Trade

Det finns inte något motsatsförhållande mellan så kallad ”direct trade” och Fairtrade. Långvariga handelsförbindelser mellan odlare och rosteri helt utan mellanhänder kan vara ett starkt verktyg för att förbättra förhållandena för odlare, där det finns många exempel på lyckade samarbeten.

Begreppet Direct Trade är ett initiativ inom kaffebranschen, medan Fairtrade är en tredjepartscertifiering. Det som utmärker Fairtrade är att det finns tydligt uppsatta kriterier om vilka krav som ställs på odlare respektive köpare samt vilka fördelar de åtnjuter av certifieringen, samt att detta sedan kontrolleras av en oberoende part. Detta underlättar för konsumenten, i sitt val av produkter, då man annars behöver hålla sig informerad kring varje enskilt företags policy och arbetssätt.

Fairtrades kriterier syftar till att odlaren ska få ett minimipris, en lägstanivå, som täcker produktionsomkostnaden. Minimipriset är inte ett fast pris, utan ett lägsta pris som inte underskrids. I förhandlingen mellan köpare och odlaren sätts ofta priset ovan eller långt ovan minimipriset, utifrån faktorer såsom sort, kvalitet, ursprung och volym. Om råvaran dessutom är ekologiskt certifierad får odlaren ett ännu högre pris, genom den s.k. ”ekologiska prisdifferentialen”.

Mer info:

Varför Fairtrade?

Varje dag handlas stora mängder varor som producerats i länder med utbredd fattigdom, under bedrövliga arbets- och levnadsvillkor och ibland även med barnarbete eller slavliknande förhållanden som följd.

Det är inte acceptabelt att människor far illa för att vi ska kunna köpa mat, dryck och andra produkter så billigt som möjligt. Det får inte vara en konkurrensfördel att kränka mänskliga rättigheter.

Sverige har ställt sig bakom FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen och flertalet av ILO:s konventioner, precis som så många andra länder. För att dessa dokument inte bara ska vara lösa löften kan företag och konsumenter hjälpas åt. Genom att välja Fairtrade-märkta produkter kan vi tillsammans medverka till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för de människor som odlar och producerar våra varor. Det är ett enkelt sätt att göra skillnad.

Vad är Fairtrade?

Fairtrade är en oberoende certifiering med kriterier för ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling i länder med utbredd fattigdom. När du väljer Fairtrade-märkta produkter skapar du förutsättningar för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Genom Fairtrade får människor i länder med utbredd fattigdom möjlighet att konkurrera på en internationell marknad, på bättre villkor och genom långsiktiga handelsavtal. De internationella Fairtrade-kriterierna innebär bland annat att odlaren får ett minimipris för råvaran samt säkerställer att anställd arbetskraft får avtalsenliga löner och förbättrade arbetsvillkor. Det skapar trygghet och möjlighet till utveckling.

Utöver den högre betalningen får odlarna också en Fairtrade-premie. Den används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, t ex i en ny skola, nya bostäder och hälsovård eller investeringar i jordbruket.

Fairtrade handlar inte bara om att få en förbättrad ekonomisk situation. Kriterierna motverkar också barnarbete och diskriminering, samt främjar demokratin, organisationsrätten och miljöhänsyn i produktionen. Många av de produkter som är Fairtrade-märkta är dessutom ekologiska.

Genom Fairtrade får odlaren möjlighet att själv förbättra sin arbetssituation, skapa sig en bättre vardag och kunna planera för framtiden. Detta sker bland annat genom utbildning och kunskapsstöd från Fairtrade Internationals regionala representanter på plats i landet samt genom oberoende kontroller och krav på kontinuerliga förbättringar i produktionen och arbetsmiljön.

Fairtrade Sverige är den svenska representanten i Fairtrade International.

 

Är Fairtrade emot marknadsekonomi?

Nej. Fairtrade bejakar handel. Utbudet och försäljningen av Fairtrade svarar mot en efterfrågan på marknaden, och tål konkurrensen på den internationella marknaden. Fairtrade är en produktcertifiering, inte ett nytt ekonomiskt system.

Det är inte handelns fel att människor lever under svåra förhållanden. Däremot kan handel vara en väg ut ur fattigdom. Grundläggande är att vi konsumenter måste få en möjlighet att betala vad det kostar för att varor och tjänster produceras utan att människor far illa och utnyttjas. Fairtrade erbjuder en sådan möjlighet.

Hur kan Fairtrade påstå att man bidrar till att barn kan gå i skolan och till bättre hälsovård i länder med utbredd fattigdom?

Handeln med Fairtrade-certifierad råvara innebär högre inkomster och en förbättrad familjeekonomi för odlarna. Detta leder till att barnarbete motverkas, att barnen kan gå i skolan istället för att arbeta.

Utöver det garanterade minimipriset för sin råvara, får certifierade odlare också en Fairtrade-premie för att utveckla sitt lokalsamhälle socialt och ekonomiskt, och för investeringar i produktion och verksamhet. Ofta investeras premien i en ny skola och skolmaterial, i bättre bostäder eller utrustning av en hälsoklinik.

Beslut om hur premien ska användas tas gemensamt av odlarna själva, en viktig del i Fairtrades kriterier för demokratiutveckling.

Måste odlare gå med i kooperativ för att kunna bli certifierade?

Den kooperativa organisationsformen är inte Fairtrades påfund. Ofta väljer odlare själva att bilda en förening, kooperativ eller liknande organisationsform för att effektivt kunna samarbeta och uppnå skalfördelar, t ex att dela på kostnaderna för en kvarn, en traktor eller annan infrastruktur.

Ungefär 70 procent av världens kaffe kommer från odlare som livnär sig på småskaligt jordbruk och som ofta organiserar sig i kooperativ. Inom banan- och teodling är det vanligare med anställd arbetskraft på privatägda plantager. Fairtrades kriterier omfattar också den typen av produktion.

Låser Fairtrade fast människor och länder i förlegade produktionssätt?

Nej. De odlare som blir certifierade av Fairtrade får förbättrade ekonomiska villkor, och därmed möjligheter de annars inte skulle ha haft att satsa på ny teknik och modernare odlingssätt.

Konsumenternas efterfrågan på Fairtrade-märkta varor växer starkt, och allt fler företag vill ha ett verktyg för att säkerställa att deras produkter har producerats på ett etiskt försvarbart sätt. I Sverige ökade försäljningen av Fairtrade-märkta produkter med 19 procent under 2015 jämfört med föregående år.

Fairtrade Internationals ”impact studies” visar att Fairtrade innebär stora konkurrensfördelar för certifierade odlare på en snabbt växande marknad, genom större möjligheter till nyinvesteringar, produktutveckling och en ökad miljöhänsyn.

Är det inte mer rättvist att låta marknaden själv sätta priset?

Fairtrade menar att handel och konkurrens inte får ske till priset av att mänskliga rättigheter kränks. Därför garanterar Fairtrade-kriterierna odlaren ett minimipris för sin råvara, vilket är en av anledningarna till varför en Fairtrade-märkt produkt ofta är dyrare än en motsvarande konventionell produkt.

Men det slutgiltiga priset gentemot konsument sätts alltid av marknaden, utifrån utbud och efterfrågan. Ju större kvantiteter som säljs, desto lägre tenderar priset att bli gentemot konsument, och vice versa. Detta gäller även för en Fairtrade-märkt produkt; lägre volymer ger en högre styckkostnad, och därtill en högre moms som en följd av detta.

Enligt en nyligen gjort undersökning är sju av tio konsumenter beredda att betala mer för en produkt om den är Fairtrade-märkt. Det är den efterfrågan som Fairtrade vill möta.

Är Fairtrade emot frihandel?

Nej, tvärtom. Fairtrade bejakar frihandel som ett kraftfullt verktyg för att motverka fattigdom.

Det är viktigt att kaffe, bananer och andra varor från länder med utbredd fattigdom ska kunna säljas till Europa och andra delar av världen utan handelshinder, såsom tullar, avgifter och subventioner. Men frihandel är inte det samma som handel helt utan spelregler.

En spelregel måste vara att mänskliga rättigheter respekteras, att handel sker inom ramen för befintliga internationella konventioner (t ex att slavarbete och skadligt barnarbete är förbjudet). Men verkligheten ser annorlunda ut. Och just därför finns Fairtrade, en möjlighet för världens kaffe- och bananodlare att genom handel få större inflytande över sitt liv och sin framtid, samtidigt som de kan producera råvaror av hög kvalitet.

Vad är rättvis handel?

Många producenter i länder med utbredd fattigdom har ofta begränsade resurser och har svårt att hävda sig på världsmarknaden. För att kunna agera där, och sälja sina produkter, tvingas de pressa sina priser, sänka kraven på arbetsförhållanden samt sälja via flera mellanhänder som själva tar en stor del av förtjänsten. Detta leder till att många inte får tillräckligt betalt för sitt arbete och därmed inte kan försörja sig själva, sin familj och utveckla sitt lokalsamhälle.

wfto-logo
World Fair Trade Organization logotype

Det är mot denna bakgrund rättvis handelsrörelsen har vuxit fram. Genom att främja en handel där människan och lokalsamhällets utveckling sätts i centrum kan fattigdom och social utslagning undvikas. Rättvis handel är inte bistånd – det är ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter, som präglas av öppenhet, ömsesidighet och respekt för alla parter. Rättvis betalning, goda arbetsförhållanden, långsiktighet, respekt för mänskliga rättigheter och för miljön möjliggör på sikt ekonomisk och social utveckling. Rättvis handel är ingen ny företeelse i Sverige, alternativet har diskuterats och varit verksamt, nationellt såväl som internationellt, sedan slutet på 1960-talet.

De första visionerna kring behoven av förändringar inom världshandeln dök upp redan år 1964, inom ramen för en FN-konferens, där ett stort antal länder i Syd uppmanade världen att arbeta för schysstare handelsförhållanden, ”Trade not aid” (Handel istället för bistånd).

Fairtrades certifieringsmärke
Fairtrades certifieringsmärke

Rättvis handel är en folkrörelse som har sina rötter i 100-tals studiecirklar med fokus på länder med utbredd fattigdom, fredsfrågor och biståndspolitik, anordnade av framförallt solidaritets- och fackföreningsrörelser, miljöorganisationer samt kristna samfund och församlingar.

Under 90-talet började dagens rörelse ta en tydligare form. Fokus flyttas till tillverkningsprocessen och till producentens, den enskilde individens arbets- och levnadsvillkor. Frågor kring demokrati och organisationsform får ökad vikt. En gradvis kommersialisering har utvecklats i takt med ett ökat producentfokus och rörelsen har börjat uppmärksamma frågor som produktutveckling och marknadsföring. En strävan efter att skapa gemensamma kriterier som skulle utgå från rättvis handelsrörelsens aktörer har även lett till starkare internationell samordning.

WFTO:s 10 principer för rättvis handel

  1. Bättre möjligheter för marginaliserade producenter
  2. Transparent och demokratisk organisation
  3. Handel med socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar
  4. Rättvist pris och rättvis betalning
  5. Inget barnarbete eller tvångsarbete
  6. Icke-diskriminering, jämställdhet och fackliga rättigheter
  7. Goda arbetsförhållanden
  8. Kapacitetsbyggande
  9. Ökad medvetenhet om Fair Trade
  10. Miljöhänsyn

Relationen mellan Fairtrade och Fair Trade

Inom rättvis handel-rörelsen skiljer man på Fairtrade och annan rättvis handel (Fair Trade). Skillnaden handlar framförallt om kontrollsystem, varutyp och marknadsplats. Rättvis handel enligt WFTO:s (World Fair Trade Organization) tio principer gäller den handlande aktören/medlemmen som helhet och är inte, som internationella Fairtrade-kriterier, specifika för varje varugrupp.

Under 2014 lanserades WFTO:s garantisystem som innebär en utveckling av kontrollsystemet inom WFTO. Kontrollerna bygger bland annat på ett system av självutvärderingar, besök av en annan medlem, extern revision och extern modell för granskning. WFTO gör också årliga stickprover för att se till att framtagna principer efterlevs. Även importörerna gör kontroller när de besöker producenterna. Läs mer om garantisystemet här eller på WFTO:s sida här.

Varor från WFTO-medlemmar kan också vara produkter som har en mer komplicerad produktionskedja, t.ex. hantverk, och de återfinns framförallt i Världsbutiker och Fair Trade Shops – medan Fairtrade-märkta produkter har den konventionella detaljhandeln som främsta marknadsplats. Det är helt enkelt två olika system vilka båda verkar för en mer rättvis handel. De fungerar parallellt och ibland överlappande. En producent kan vara både medlem i WFTO och Fairtrade-certifierad. För mer information se WFTO:s hemsida. 

Aktörer för rättvis handel

Hur kan Fairtrade bidra i klimatfrågan?

Aktiva konsumentval är ett av flera viktiga verktyg i arbetet för att minska klimatpåverkan. Genom att välja Fairtrade-märkta produkter när vi handlar hjälper vi odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom att själva kunna påverka sin livs- och arbetssituation, genom handel och entreprenörskap.

Långsiktiga handelsrelationer, där ett minimipris som syftar till att täcka produktionskostnaderna betalas för råvaran, ger en stabil inkomst. Detta innebär att odlare inte behöver överutnyttja viktiga resurser för att överleva. Dessutom ges de större möjligheter att hantera konsekvenserna av klimatförändringarna.

Fairtrade bidrar till att producenter, genom utbildning och ökade ekonomiska resurser, kan minska sin klimat- och miljöpåverkan på olika sätt. Till exempel att tillämpa hållbara jordbruksmetoder, återplantera träd och hantera sitt avfall, att minska användningen av bekämpningsmedel samt energi- och vattenresurser.

Enligt de internationella Fairtrade-kriterierna måste producentorganisationen arbeta systematiskt med att integrera miljöhänsyn i hela verksamheten. Det handlar till exempel om ansvar för grund- och ytvatten, skydd av utrotningshotade arter i området, hänsyn till biologisk mångfald och buffertzoner för att skydda känsliga områden. Som grund för förbjudna kemikalier och bekämpningsmedel finns FLO:s Prohibited Materials List.

Klimatförändringar – ett globalt problem som måste lösas långsiktigt

Klimatfrågan är ett globalt problem och arbetet mot klimatförändringen måste ske såväl på hemmaplan som i länder med utbredd fattigdom. Effekterna av den globala uppvärmningen slår inte rättvist. Länder med utbredd fattigdom är de som drabbas hårdast av extrema väderfenomen och förändrade mönster för nederbörd och årstider, trots att de bidragit minst till att problemen har uppkommit.

Många odlare i länder med utbredd fattigdom lever under hårda ekonomiska villkor. De har sällan ekonomiska förutsättningar för eller kunskap kring hantering av förändringarna i klimatet och än mindre möjligheter att minska sin egen klimatpåverkan. Stöd till länder med utbredd fattigdom genom fortsatt handel är en viktig klimatåtgärd. Det är viktigt att säkerställa en hållbar utveckling där fattigdomsbekämpning och klimatarbete går hand i hand.

Läs mer:

Bör vi fortfarande köpa produkter som transporteras långt och ibland med flyg?

Att sluta handla med länder med utbredd fattigdom är inte en långsiktig lösning. Handel med länder med utbredd fattigdom bidrar till såväl social som ekonomisk utveckling och är en viktig klimatåtgärd.

Att helt utesluta produkter som kräver långväga frakt skulle koppla bort många människor i länder med utbredd fattigdom som är beroende av internationell handel för sin överlevnad. Många odlare har ofta begränsad tillgång till kapital och information om hur man bäst utnyttjar den mark de har tillgång till eller odlar på ett hållbart sätt. Fairtrade spelar en viktig roll för dessa odlare och anställda och deras familjer.

Att certifiera sig i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier innebär att de får förbättrade ekonomiska villkor i form av en ökad stabilitet, bättre betalt för sina varor och utbildningsstöd i produktions- och försäljningsprocess. Det leder till att odlarna själva kan initiera projekt för att säkra en hållbar produktion och klara av klimatförändringens effekter, men också att familjen och lokalsamhället får ökad tillgång till basbehov som mat, vatten, värme, sjukvård och utbildning.

Fairtrade eller närproducerade produkter – måste man välja?

Alla produkter som är certifierade av Fairtrade kommer från länder med utbredd fattigdom som kräver långa transportsträckor. Långväga transporter är en av de faktorer som påverkar klimatet, men är långt ifrån den enda.

Först kan vi slå fast att det sällan finns någon konkurrenssituation mellan närproducerat och Fairtrade. Fairtrade fokuserar på jordbruksprodukter, till exempel frukt, kaffe, choklad, te och andra grödor, som inte kan produceras i vårt klimat och måste, om vi vill konsumera dessa varor, fraktas långt. Detta gäller förstås även för motsvarande konventionella produkter.

Transporter och klimatpåverkan?

En vanlig missuppfattning är att avståndet är avgörande för hur klimatsmart en vara är. När man bedömer en produkts klimatpåverkan är det viktigt att man ser till hela produktionsprocessen, från jord till bord.

Produktionsförhållandena bidrar ofta med den största delen av utsläppen. En stor del av de färska livsmedel som vi konsumerar odlas i Europa i växthus som värms upp med fossila bränslen. För att förse oss konsumenter med varor året om kräver produktionen enorma mängder energi för både ljus och uppvärmning. Ur klimatsynpunkt kan det vara bättre att köpa frukt, grönsaker och blommor som produceras i varmare länder där ljus och värme inte behöver framställas på konstgjord väg, trots att transporten blir mycket längre.

Hur stor del av de Fairtrade-certifierade produkterna är ekologiska?

Ca 34 % av den internationella försäljningen av Fairtrade-certifierade produkter är ekologiskt certifierad. Globalt fördubblades försäljningen av ekologiskt Fairtrade-certifierade produkter mellan 2005 och 2006.

På grund av det starka globala intresset för miljöfrågor, kan man anta att den totala andelen Fairtrade-produkter som är ekologiskt certifierade kommer att fortsätta att växa. I Sverige är andelen betydligt högre, här är cirka 60 procent av försäljningen av Fairtrade-märkta produkter även ekologisk.

Vad är Fairtrade Internationals ståndpunkt om genmodifierade grödor (GMO)?

Fairtrade International förbjuder all användning av GMO, inklusive utsäde och plantor.

Användningen av genmanipulerade grödor kontrolleras som en del av Flocerts inspektionsprocess. GMO-förbudet utgör en del av de generella kriterierna och gäller samtliga certifierade producentorganisationer. Därför måste de certifierade producenterna kunna uppvisa en skriftlig bekräftelse från sin leverantör på att utsäde och plantor inte är genmodifierade.

Hur stödjer Fairtrade International producenterna att uppfylla miljökriterierna?

Samtidigt som kriterierna utvecklas tar Fairtrade International även fram riktlinjer för efterlevnad.

Kriterierna fastställer att en person inom organisationen måste ges ansvaret att ta fram en detaljerad plan för hur man ska uppfylla varje specifik miljökriterie. Fairtrade International har ett 40-tal lokala representanter som arbetar med att stötta odlare och anställda i deras ansträngningar att leva upp till Fairtrade-kriterierna.

Hur ofta revideras miljökriterierna?

Utvecklingen och granskningen av kriterierna leds av Fairtrade Internationals Standards Unit.

Berörda aktörer och experter på området rådfrågas under processen. Miljökriterierna ses regelbundet över. Reviderade miljökriterier färdigställdes i slutet av 2009.

Vilka bekämpningsmedel är förbjudna enligt Fairtrade-kriterierna?

Kriterierna för bekämpningsmedel – FLO Prohibited Materials List – följer WHO:s och FAO/UNEP:s listor över förbjudna kemikalier och PAN:s ”Dirty dozen”, samt de bekämpningsmedel som speciellt är förbjudna av Fairtrade International.

FLO Prohibited Materials List är en integrerad del av de generella kriterierna. Listan fastställer vilka substanser som förbjuds för såväl samtliga produktgrupper som för specifika sådana.

Vilka miljökriterier innefattar de internationella Fairtrade-kriterierna?

Miljökriterierna finns beskrivna i de generella kriteriedokumenten för såväl odlare som för anställd arbetskraft. Avsnittet om miljö inleds i båda dokumenten med en allmän beskrivning av vad som förväntas av odlare och arbetsgivare.

Producentorganisationer måste åta sig att:

  • skydda den naturliga miljön
  • införliva miljöhänsyn som en del i ledningsarbetet
  • utveckla en plan för balansen mellan miljöhänsyn och företagsresultat, som även skall upprätthållas och följas upp. Det kan handla om växelbruk, odlingstekniker, val av grödor, skuggproduktion, begränsad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel, m.m.
  • minimera användningen av syntetiska och andra gödsel- och bekämpningsmedel.
  • minimera användningen av icke förnyelsebara energikällor.

Dessa minimikriterier måste uppfyllas för att man ska kunna bli och fortsätta vara Fairtrade-certifierad. Miljökriterierna innehåller också utvecklingskrav. Kriterierna ger vägledning kring hur producentorganisationer kan fortsätta att sträva efter att införliva miljöhänsyn i alla delar av organisationen.

Det finns även miljöskydd inskrivet i de produktspecifika kriterierna. Vissa grödor kräver t ex stora mängder vatten (såsom bomull) medan andra grödor behöver en längre omställningstid mellan intensivt användande av bekämpningsmedel till en miljövänlig produktion. De produktspecifika kriterierna speglar den verkligheten, men försöker samtidigt minimera användningen av miljöskadliga metoder och successivt stärka kraven på ökad miljöhänsyn.

Jag vill besöka producenter, hur gör jag?

I takt med att intresset för Fairtrade-märkta produkter har ökat, har även Fairtrade-certifierade producentorganisationer fått allt fler förfrågningar kring att ta emot besök från intresserade besökare.

Många producentorganisationer måste tyvärr tacka nej till att ta emot individuella besökare eller grupper, på grund av bristande resurser, då det tar tid från deras arbete i fält.

Börja med att identifiera vilket land och typ av produkter ni är intresserade av och därefter kan ni kontakta Fairtrade-certifierade producenter direkt och ställa frågan om de har möjlighet att ta emot ett besök. Sök Fairtrade-certifierade producentorganisationer i databasen på kontrollorganet Flocerts hemsida.

Där finns inte kontaktuppgifter, men om det är större producentorganisationer har de ofta egna hemsidor med kontaktuppgifter som man kan söka rätt på. Ni kan också söka via något av producentnätverken. Fairtrade Africa har en sökfunktion där ni även får kontaktuppgifter. Besök gärna även hemsidorna för nätverken i Latinamerika och Asien.

Allt fler Fairtrade-certifierade producentorganisationer har börjat med turism-verksamhet som en alternativ inkomstkälla. Nedan finns några exempel, men söka gärna också på egen hand.

Vänligen notera att Fairtrade Sverige inte tar något ansvar för dessa fristående projekt.

Kan jag skriva uppsats om Fairtrade? Jag gör ett skolarbete om Fairtrade, kan ni hjälpa mig?

Många hör av sig till oss med frågor kring Fairtrade och rättvis handel, ofta för skolarbeten och uppsatser.

Tyvärr har vi inte möjlighet att hjälp alla med uppsatsämnen eller handledning. Vi försöker istället lägga så mycket information som möjligt på vår hemsida. Kika gärna under de olika menyvalen för att få svar på dina frågor.

Vi kan tyvärr inte erbjuda svar på långa intervjuformulär eller personliga intervjuer, men vi svarar efter förmåga på frågor via e-post eller ibland kortare telefonintervju.

Produktsponsring vid Fairtrade-event?

Vi på Fairtrade Sverige arbetar med att öka utbudet och efterfrågan av Fairtrade-märkta produkter på den svenska marknaden.

Vi assisterar företag som hör av sig till oss och är intresserade av att märka sina produkter med Fairtrade och leder dem genom märkningsprocessen. Vi har inte några produkter hos oss på kontoret utan det är företagen/leverantörerna av Fairtrade-märkta produkter som du ska höra av dig till med din fråga om sponsring.

Du kan söka leverantörer utifrån kategori i vår produktdatabas.

Får jag använda Fairtrades namn och certifieringsmärke i min marknadsföring?

Avgörande för Fairtrades trovärdighet gentemot dig som konsument är att vårt namn och certifieringsmärke används på korrekt sätt.

Som stöd i din egen marknadsföring av Fairtrade har vi tagit fram en kommunikationsguide som finns tillgänglig på vår hemsida. Läs mer här.

Vad är etisk handel?

Etisk handel är ett senare begrepp än rättvis handel och har ingen klar organisationsbas utan fungerar mer som ett internt regelverk.

Etisk handel är en del av storföretagens verksamhet, en strävan efter att agera på ett etiskt och socialt hållbart sätt och kunna framhålla det gentemot kunder som en konkurrensfördel. Uppförandekoder, ofta baserade på ILO:s kärnkonventioner, är det främsta verktyget. Exempel på aktörer inom etisk handel är företag, fackföreningar, kampanjen Rena Kläder och Fair Action.

Varför är inte alla varor som säljs av rättvis handelsrörelsen certifierade av Fairtrade?

Inom rättvis handel-rörelsen skiljer man på Fairtrade och annan rättvis handel. Skillnaden handlar framförallt om kontrollsystem, varutyp och marknadsplats.

Rättvis handel enligt WFTO:s (World Fair Trade Organization) tio principer gäller den handlande aktören/medlemmen som helhet och är inte, som Fairtrades kriterier, specifika för varje varugrupp. Istället bygger kontrollen på ett system av självutvärderingar, som alla medlemmar i WFTO åtar sig att genomföra och offentliggöra.

WFTO gör också stickprover för att se till att framtagna principer efterlevs. Även importörerna gör kontroller när de besöker producenterna. WFTO:s garantisystem lanserades 2014 och innebär en utveckling av kontrollsystemet inom WFTO.

Varor från WFTO-medlemmar kan också vara förädlade produkter som har en mer komplicerad produktionskedja, t.ex. hantverk och de återfinns framförallt i Världsbutiker och liknande – medan Fairtrade-märkta varor har den konventionella detaljhandeln som främsta marknadsplats. Det är helt enkelt två olika system vilka båda verkar för en rättvis handel. De fungerar parallellt och ibland överlappande. Läs mer om rättvis handel.

Hur förhåller sig Fairtrade gentemot andra märkningar?

Fairtrades vision är en världshandel med rättvisa villkor, där producenter i länder med utbredd fattigdom har möjlighet att skapa sig en trygg och hållbar tillvaro, i vilken de kan utvecklas och bestämma över sin egen framtid.

I denna vision är alla samverkande krafter angelägna och behövda. Fairtrade välkomnar därför alla initiativ som i teori och praktik jobbar för denna vision. Fairtrade är den enda certifieringen med uttalat mål att motverka fattigdom och stärka människors inflytande och handlingskraft – med syfte att skapa förändring och förutsättningar för utveckling.

Hur fungerar den ekologiska prisdifferentialen?

Den ekologiska prisdifferentialen innebär att producenter som också innehar en ekologisk certifiering (t.ex. KRAV) får ett påslag utöver minimipriset.

Detta fungerar som ett incitament för Fairtrade-certifierade producenter att ställa om till ekologisk produktion. Meningen med differentialen är att den ska täcka de extra kostnader producenten har för att producera en Fairtrade-märkt vara som också är ekologiskt certifierad. Detta får producenten alltså utöver minimipriset och premien.

Hur stor del av Fairtrade-producenterna odlar ekologiskt?

Över 50 procent av de Fairtrade-certifierade producenterna är idag även ekologiskt certifierade. Samtliga producenter arbetar dock, enligt Fairtrades miljökriterier, systematiskt med att minska sin miljöpåverkan och att integrera miljöhänsyn i hela verksamheten.

Det handlar t ex om ansvar för grund- och ytvatten, skydd av utrotningshotade arter i området, hänsyn till biologisk mångfald och buffertzoner för att skydda känsliga områden. Som grund för förbjudna kemikalier och bekämpningsmedel finns Fairtrade Internationals Prohibited Materials List. Läs mer om Fairtrades miljökriterier.

Ungefär 63 procent av försäljningen av Fairtrade-märkta produkter i Sverige är även ekologiskt certifierad, räknat på försäljningsvärde i konsumentled.