Frågor & Svar

På den här sidan hittar du svar på flera vanligt förekommande frågor om Fairtrade. Sortera genom kategorierna nedan och klicka på frågorna för att få fram svaren.

Visa:

Visar: Alla

Kan man lita på att pengarna ”hamnar rätt”?

När du som konsument köper en Fairtrade-märkt produkt har odlaren redan fått betalt, direkt av företaget som importerar råvaran.

Fairtrade administrerar alltså aldrig själva betalningsströmmarna mellan köpare och säljare. Däremot kontrollerar Flocert att betalningar, volymer och leveranser följer köpeavtal och internationella Fairtrade-kriterier.

Vad kostar en Fairtrade-märkt produkt?

Fairtrade menar att handel och konkurrens inte får ske till priset av att mänskliga rättigheter kränks. Dessutom måste odlaren få en betalning som täcker kostnaderna för en hållbar produktion.

Fairtrade-märkta produkter är ofta något dyrare än en motsvarande konventionell produkt. Detta beror bland annat på att Fairtrade-kriterierna syftar till att odlarna som lägst ska få ett minimipris vid försäljningen av råvaran, som täcker produktionskostnaden.

Dessutom får odlarna en Fairtrade-premie – ett ekonomiskt tillskott utöver försäljningspriset – som används till investeringar i lokalsamhälle och verksamhet, till exempel i hälsovård, utbildning, infrastruktur och produktivitetsförbättringar. Kriterierna motverkar även barnarbete och diskriminering samt främjar demokratiutveckling och miljöhänsyn.

Men det slutgiltiga priset gentemot konsument sätts alltid av marknaden, utifrån utbud och efterfrågan. Ju större kvantiteter som säljs, desto lägre blir priset gentemot konsument, och vice versa. Detta gäller även för en Fairtrade-märkt produkt – lägre volymer ger en högre styckkostnad. För t.ex. kaffe kan dessutom prisskillnaden ibland bli extra stor, då konventionellt kaffe ofta är en prissänkt lockvara i butiken. Per kopp handlar det dock bara om ca 15-20 öres skillnad.

Är transporter inkluderade i Fairtrades kriterier?

Fairtrades syfte är att förbättra arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom.

Fairtrades fokus ligger på råvaruproduktion och kriterierna omfattar produkter såsom kaffe, kakao, bananer, socker och rosor. När det gäller leden efter råvaruproduktionen såsom transport, processering, packning och försäljning kan det även förekomma problem med dåliga löner och arbetsvillkor.

Men Fairtrade är inte expert på dessa områden, utan här finns det istället andra organisationer t ex fackliga organisationer, som är specialister på att driva på arbetet för schyssta villkor inom dessa sektorer. Fairtrade samverkar med dessa för att hjälpas åt att trycka på för schyssta villkor genom hela handelskedjan.

Hur motverkar Fairtrade barnarbete?

Uppskattningsvis är cirka 150 miljoner av världens barn involverade i arbetsformer som negativt påverkar barnets utbildning, hälsa och säkerhet (ILO 2017).

Fairtrade arbetar med att motverka fattigdom – grundorsaken till förekomsten av barnarbete. Det sker genom kriterier för ekonomisk, social och miljömässig utveckling, samt certifiering och kunskapsöverföring. Certifierade producentorganisationer får genom Fairtrade förbättrade ekonomiska villkor, en stabilare ekonomi och ökade möjligheter för barn att gå i skolan istället för att arbeta.

Fairtrade har utvecklat sina kriterier, kontrollen och kontrollverktyg i enlighet med ILO:s konventioner (nr 29, 105, 138 och 182). Fairtrade förbjuder att barn under 15 år arbetar som anställd arbetskraft. Inget barn under 18 år får vara involverade i arbete som är farligt eller skadligt för hälsan, som påverkar deras utbildning eller utveckling.

Däremot får barn hjälpa till med arbete på familjens gård, men under strikta riktlinjer. De får arbeta efter skolan och på skollov. Arbetet måste överses av en vuxen familjemedlem, får inte hindra skolgång (att barnet är för trött eller blir sjukt) eller negativt påverka barnets personliga utveckling och hälsa. Arbetet får inte vara farligt och exploaterande eller hindra barnets generella utveckling.

Regelbundna kontroller genom Flocert

Certifierade odlingar eller plantager kontrolleras regelbundet av kontrollorganet Flocert. Om barnarbete upptäcks finns ett åtgärdssystem som omedelbart vidtas för att skydda barnet i fråga. I allvarliga fall kan Fairtrade-certifieringen dras tillbaks för producentorganisationen. Utgångspunkten är att Fairtrade med olika stödåtgärder skall hjälpa producentorganisationen att rätta till problemen, för att de sedan ska kunna fortsätta bedriva handel på villkor som skapar en väg ut ur fattigdomen.

Utöver Fairtrades kriterier jobbar Fairtrade International även med ett flertal olika förebyggande projekt för att motverka barnarbete. Läs mer på Fairtrade Internationals hemsida.

Vilka typer av kriterier finns inom Fairtrade?

Fairtrade är en oberoende certifiering med kriterier för ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling i länder med utbredd fattigdom.

De internationella Fairtrade-kriterierna innebär i korthet att:

  • Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
  • Premier till investeringar i lokalsamhälle och verksamhet
  • Barnarbete och diskriminering motverkas
  • Demokratin och organisationsrätten främjas
  • Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

Arbets- och produktionsvillkor varierar oftast från produkt till produkt. Kaffe och kakao odlas till exempel mestadels av odlare som livnär sig på småskaligt jordbruk. För dessa människor är betalningen för råvaran avgörande för familjeekonomin. Te däremot, odlas oftast på större plantager med anställd arbetskraft. Här spelar lönenivån och arbetsvillkoren en viktigare roll.

Med detta som bakgrund bygger de generella internationella Fairtrade-kriterierna på en uppdelning i odlare respektive anställd arbetskraft, baserat på kärnkriterier och utvecklingskriterier.

Handeln med råvaran/produkten regleras också genom handelskriterierna och de produktspecifika kriterierna, med krav på bl a spårbarhet och skriftliga avtal gällande kvantiteter, kvalitet, pris, betalnings- och leveransvillkor.

Utöver kriterier som är kopplade till råvaror finns även kriterier för produktion av fotbollar. 2015 lanserades Fairtrades klimatkriterier som reglerar så kallade Fairtrade Carbon Credits, som odlare i småskaligt jordbruk kan välja att certifiera sig uifrån.  De syftar till att ge odlare möjlighet att, genom att sälja koldkrediter, investera i och driva projekt för att minska sin egen klimatpåverkan och att öka sin motståndskraft mot effekterna av klimatförändringarna.

2016 lanserades även Fairtrades textilkriterier, ett verktyg för klädtillverkare och varumärken att systematiskt arbeta för att skapa förutsättningar för förbättrade arbetsförhållanden genom hela produktionskedjan för textilier. Kriterierna, går i linje med Fairtrade generella kriterier för anställd arbetskraft.

Hur fungerar Fairtrade-premien?

Fairtrade-certifierade producentorganisationer får en Fairtrade-premie vid försäljningen av råvaran.

Denna ligger utöver minimipriset men ingår alltid i den totalsumma köparen betalar för råvaran. Ju större volymer Fairtrade-certifierad råvara som köps/säljs, desto högre blir med andra ord premien i absoluta tal. Fairtrade-premien används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, t.ex. i en ny skola, nya bostäder och hälsovård, eller till investeringar i jordbruket/produktionen.

Beslutet för hur premien ska användas tas gemensamt av odlarna, en viktig del i en demokratisk process. Premien ligger på cirka 5 % (beroende på produktgrupp) av försäljningsvärdet. Exempel: för kaffe är premien 20 cent per sålt pound och för bananer en USD per såld bananlåda. (1 pound = ca 0,45 kg, 1 kilo = ca 2,2 pound)

Hur fungerar Fairtrades minimipris?

Fairtrade-kriterierna syftar till att odlaren (för flertalet produktgrupper) ska få ett pris som täcker produktionskostnaden, i form av ett minimipris.

Minimipriset räknas ut av Fairtrade International, utifrån insamlad information från producenter, handlare och externa rapporter för COSP (Cost of sustainable production).

Minimipriset är inte ett fast pris, utan ett lägsta pris som inte får underskridas. I förhandlingen mellan köpare och odlaren av en Fairtrade-certifierad råvara sätts ofta priset ovan eller långt ovan minimipriset, utifrån faktorer såsom sort, kvalitet, ursprung och volym. Om råvaran dessutom är ekologiskt certifierad får odlaren ett ännu högre pris, genom den s.k. ”ekologiska prisdifferentialen”.

När du köper en Fairtrade-märkt produkt bidrar du till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor. Ökade inkomster gör att odlarna kan planera långsiktigt för verksamheten, t ex att förbättra kvaliteten på produkterna och/eller att höja effektiviteten i produktionen. En följd av detta är också att barnarbete motverkas; barnen kan gå i skolan istället för att arbeta, då föräldrarna får högre inkomster.

Vad händer om odlaren inte uppfyller kriterierna?

En Fairtrade-certifierad producentorganisation som inte uppfyller fastställda kriterier får en anmärkning och krav på rättelse inom en specificerad tidsperiod.

Vid upprepade misslyckanden med att rätta till noterade missförhållanden blir producentorganisationen av med sin certifiering. I första hand försöker man dock komma till rätta med de problem som finns. Vissa anmärkningar av allvarlig karaktär ger dock underlag för omedelbar ”avstängning”. Om en producentorganisation misstänks för att inte leva upp till kriterierna kan det också bli tal om en oanmäld inspektion och mer omfattande utredningar.

Vad är Flocert?

Flocert är ett oberoende internationellt certifieringsorgan med ansvar för inspektioner och certifiering av producentorganisationer och exportörer/importörer.

Inspektionerna utförs av ca 120 inspektörer från Flocert, av vilka drygt 100 är inriktade mot kontroll av just producent-organisationerna. Flocert följer ISO17065-standard, dvs. den ledande kvalitetsnormen som gäller för certifieringsorganisationer. Detta innebär bland annat att verksamheten är oberoende och transparent samt att detta kontrolleras av en tredje part.

Hur går kontrollen till?

För att en producentorganisation ska kunna bli Fairtrade-certifierad måste kärnkriterierna uppfyllas (vissa kärnkriterier efter 1-3 år).

Efter att den initiala inspektionen är genomförd och godkänd av certifieringsorganet Flocert startar en treårig certifieringscykel med kontroll av att kriterierna uppfylls samt krav på gradvisa förbättringar enligt utvecklingskriterierna.

Det finns två typer av kontroller:

  1. Kontroll av dokumentation, såsom köp- och betalningsdokument, för företagen i handelskedjan.
  2. Fältkontroll, som innebär besök hos producenten och genomgång av verksamheten. Även företagen som hanterar råvaran fram till att slutprodukten är förpackad och märkt för konsument måste genomgå en fysisk inspektion. Beroende på olika faktorer sker kontrollen mellan en och tre gånger per treårscykel.

Vem kan bli en Fairtrade-certifierad producent?

Fairtrades vision är att bidra till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom.

Vilka länder som omfattas redovisas i Fairtrade Internationals Geographical Scope. Urvalet sker utifrån faktorer såsom inkomst per capita, inkomstklyftor, och andra sociala och ekonomiska indikatorer (vägledande är OECD-DAC:s förteckning över länder som mottar biståndsmedel, Världsbankens Gini Index och Human Development Index).

Ytterligare en viktig parameter är i vilka länder Fairtrade International bedöms kunna ha en långsiktig positiv inverkan samt möjlighet att tillhandahålla producentstöd. Fairtrade Internationals Geographical Scope revideras var femte år.

Alla producentorganisationer i länder på listan som anser sig vilja och kunna leva upp till internationella Fairtrade-kriterier kan göra en ansökan till Flocert. Därefter följer en certifieringsprocess som bl. a. innefattar en inledande inspektion och efter beslut om certifiering uppföljande kontroller.

Läs mer om certifiering och kontroll här.

Vad är Fairtrade International?

Fairtrade Sverige är den svenska representanten i Fairtrade International. Fairtrade International bildades 1997 och har sitt säte i Bonn, Tyskland.

Fairtrade International är en paraplyorganisation som förenar ett 20-tal nationella Fairtrade-organisationer (t ex Fairtrade Sverige) samt producentnätverk som representerar Fairtrade-certifierade producentorganisationer i Latinamerika, Afrika och Asien.

Fairtrade International utvecklar Fairtrade-kriterierna samt fungerar som stöd för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom, bland annat med hjälp av drygt 50 regionala representanter runt om i världen. Deras jobb består bland annat i att ha en tät kontakt med producentorganisationer inom en viss region; att erbjuda information, råd och utbildning samt att hjälpa odlarna att leva upp till internationella Fairtrade-kriterier och hitta nya marknader för sina produkter.

Fairtrade Internationals arbete finansieras av de nationella Fairtrade-organisationerna, bland annat genom licensintäkter från de varor som säljs på respektive marknad samt genom sökta organisationsbidrag.

Vilka produkter finns att köpa?

Idag finns det ett brett utbud av Fairtrade-märkta varor att välja bland, t.ex. kaffe, te, kakao, drickchoklad, chokladkakor, bananer och annan färsk frukt, juice, ris, quinoa, glass, socker, müsli, snacks/godis och honung.

Dessutom går det att köpa Fairtrade-märkt vin, rosor, guld, sportbollar, hudvård och produkter som innehåller Fairtrade-certifierad bomull. Du hittar Fairtrade-märkta produkter i de flesta livsmedelsbutiker, men också på hotell, restauranger, caféer och andra ställen där det säljs mat och dryck.

I vår produktdatabas kan du söka bland det utbud av Fairtrade-märkta produkter som finns idag.

Frågor och svar om rapport från SOAS, London University

I slutet av maj 2014 publicerade en forskningsgrupp vid SOAS, London University, rapporten ”Fairtrade, sysselsättning och fattigdomsbekämpning i Etiopien och Uganda”. Fairtrade välkomnar det arbete som forskarna vid SOAS har genomfört och det material som ligger till grund för rapporten.

Den här typen av forskningsstudier bidrar med viktig kunskap för att Fairtrade skall kunna fortsätta utvecklas. Fairtrade är helt eniga med rapportförfattarna om att alltför många lantarbetare fortfarande lever i extrem fattigdom och att mycket mer behöver göras för att komma till rätta med detta.

Oberoende akademiska studier om effekterna av Fairtrade

Fairtrade värdesätter alla typer av seriösa oberoende studier av Fairtrade. På senare år har det publicerats en lång rad studier som har visat på Fairtrades positiva effekter, CEval-institutet vid Saarland universitetet, The Corporation for Rural Business Development (CODER) och Natural Resourse Institute vid Greenwich University.

Men Fairtrade välkomnar också rapporter, som studien från SOAS som pekar på områden där Fairtrade har möjlighet att förbättra sitt arbete. SOAS intervjuer med över 1500 odlare och anställda bidrar med viktig kunskap som Fairtrade kan dra lärdom av, så att verksamheten kan fortsätta utvecklas för att göra skillnad för ännu fler människor. Men däremot är det statistiskt problematiskt att utifrån rapportens studie av fyra producentorganisationer, dra generella slutsatser om effekterna av Fairtrade, för de över 1100 Fairtrade-certifierade producentorganisationer som finns i ett 70-tal länder.

Dessutom finns en rad metodologiska problem i studien, som även väckt reaktioner hos andra forskningscenter, t ex NRI Greenwich University, UK: Fairtrade benefits in the complex world of sustainable development och Center of Global Development, Washington DC: Million Dollar Question; Does Fairtrade Work?

Nedan bemöts några av de påståenden och frågor som kommit upp med anledning av rapporten.

”Fairtrade-certifierade odlare i Etiopien och Uganda får sämre arbetsvillkor och lägre lön än odlare som inte är certifierade av Fairtrade.”

Alldeles för många lantarbetare lever fortfarande i extrem fattigdom och mycket mer behöver göras för att komma till rätta med detta. SOAS rapport sätter fokus på viktiga frågor om de alltför låga löner som kvarstår bland många lantarbetare, särskilt de som utför informellt arbete och som är mycket svåra att nå för såväl företag och fackliga organisationer som myndigheter.

Forskningsrapporten innehåller värdefull data och information som Fairtrade kan dra lärdom av. Men de metodologiska brister som finns i rapporten gör att de generella slutsatser som rapportförfattarna drar om Fairtrade bör ifrågasättas.

Rapporten identifierar inledningsvis gårdsstorlek, skala och integration i den globala handeln som faktorer som påverkar förutsättningarna för lönearbetare. Men slutsatserna dras ändå utifrån jämförelser hos arbetsgivare med helt olika förutsättningar. På flera ställen jämförs löner och arbetsvillkor för anställda hos Fairtrade-certifierade småskaliga odlare med icke-certifierade stora gårdar och plantage. Detta gör en balanserad jämförelse mellan Fairtrade-certifierade och konventionella producentorganisationer omöjlig.

Ett annat problem är att rapporten helt bortser från hur stora andelar av skörden som producentorganisationerna säljer som Fairtrade-certifierad råvara, och därmed storleken på den Fairtrade-premie odlarna har fått för investeringar i sociala projekt, såsom vårdcentraler, skolor och bostäder.

I Uganda, har forskarna endast tittat på ett av fem tekooperativ som finns i landet. Det studerade kooperativet säljer mindre än en procent av sitt te som Fairtrade-märkt. Det är ett reellt problem, som forskarna inte tar upp, att när odlarna säljer låga volymer som Fairtrade-märkt får de inte heller del av de fördelar, såsom Fairtrades minimipris och premie, som försäljningen av Fairtrade-märkt för med sig. En studie av någon av de andra kooperativ, som säljer större andel av sitt te som Fairtrade-märkt, skulle troligen ha kommit till andra slutsatser.

Dessutom bör det uppmärksammas att den stora Fairtrade-certifierade blomsterplantagen i Etiopien som får mycket kritik i rapporten, lämnade Fairtrade redan under 2011. Samtidigt som en av de icke-certifierade blomsterplantager som lyfts fram som ett gott exempel i rapporten Fairtrade-certifierades under 2012.

Fairtrade-certifieringen är ett av många verktyg som behövs för att stödja odlare och anställda. Fairtrade är under konstant utveckling, och med hjälp av data från SOAS och andra forskningsrapporter, tittar Fairtrade hela tiden på hur certifieringen kan gynna allt fler. Under det senaste året har Fairtrade bland annat reviderat kriterierna för anställd arbetskraft med betydligt starkare skrivningar kring levnadslön, och tydligare krav på anställdas rätt till fri organisering och kollektiva förhandlingar samt påbörjat det svåra arbetet med att nå tillfällig arbetskraft hos småskaliga odlare.

”Fairtrade hjälper inte de allra fattigaste”

Den globala fattigdomen är en stor och komplex fråga, där många aktörer måste samverka för att vi skall nå bättre levnadsvillkor för de människor som fortfarande lever i fattigdom. Fairtrade arbetar för att förbättra situationen för småskaliga odlare med egen mark och anställda vid plantage, som odlar grödor för exportmarknaden. Det vill säga de människor som utgör första ledet i den globala handelskedjan. Fairtrade-certifierade odlare i Afrika har en genomsnittlig yta på 0,4 till 0,8 hektar och kan räknas tillhöra bland de fattigaste i världen. Dessa människor lever ofta under svåra förhållanden, men de tillhör inte alltid de allra fattigaste grupperna, som till exempel landlösa kvinnor som lever på landsbygden eller i urbana storstäder.

Men handel spelar en viktig roll i kampen mot fattigdom på landsbygden, och Fairtrade är ett av flera viktiga verktyg för att uppnå en handel och hållbar utveckling, där social, ekonomisk och miljömässig utveckling går hand i hand.

Fairtrade har åstadkommit mycket och gör stor skillnad för de grupper vi hittills fokuserat vårt arbete på. Men det finns alltid ett nästa skikt av utmaningar som väntar på att tacklas. Ett exempel är klimatförändringen som drabbar odlarna hårt, då årstiderna sätts ur spel. Ett annat är hur man på ett effektivt sätt når tillfälligt anställda och migrantarbetare på mindre gårdar.

Fairtrades arbete för att ta sig an dessa utmaningar har redan börjat. Dels genom de redan stärkta kriterierna för anställd arbetskraft på plantage. Dels genom det arbete som påbörjats för att öka effekterna av Fairtrade för anställda vid småskaliga odlingar och för att stärka de redan utsatta odlarna som utgör deras arbetsgivare. Om man vill se en än större effekt av Fairtrade-certifieringen, så behöver fler konsumenter och fler företag välja Fairtrade-märkta produkter och stå upp för rättvis handel.

”Fairtrade-märkningens kriterier omfattar organisationsformer och minipriser som hindrar utvecklingen mot storskaliga, högteknologiska och konkurrenskraftiga jordbruk i länder med utbredd fattigdom.”

2,5 miljarder människor tjänar idag sitt uppehälle genom jordbruk, och småskaliga odlare står för upp till 70 procent av världens livsmedelsförsörjning. Paradoxalt nog står de också för hälften av den miljard människor som lider av hunger i världen. Allt fler politiker, företag och organisationer inser vikten av och sambandet mellan fattigdomsbekämpning, social hållbarhet, långsiktig global livsmedelsförsörjning och behovet av återinvesteringar i småskaligt jordbruk.

Några exempel är när företag som Nespresso tillsammans med colombianska staten investerar i pensionsfonder för kaffeodlare, pensions- och fondförvaltaren SPP/Storebrand investerar i Fairtrade Access Fund, ett finansieringsprojekt till stöd för småskaliga producentorganisationer, och samtliga större chokladföretag har program för stöd till kakaoodlare.

För några aktörer kan det vara ett sätt att köpa sig gott samvete, men för flerparten ett rent strategiskt beslut. Social hållbarhet har blivit en nödvändighet för att säkra tillgången på råvaror för företagen även i framtiden. Problemet för många småskaliga odlare är att de är fast i en nedåtgående fattigdomsspiral, som förvärras av instabila priser för jordbruksprodukter, bristande resurser för återinvesteringar i jordbruket och allvarliga konsekvenser av klimatförändringar.

Skall odlare kunna effektivisera sina jordbruksmetoder, investera i föryngrade plantor, hantera nya nederbördsmönster och svängande årstider, så måste de ges ekonomiska förutsättningar för en sådan utveckling. Detta bidrar Fairtrade med genom minimipris, Fairtrade-premie och kravet på långsiktiga handelsavtal. Organisering är också en förutsättning för att öka enskilda odlares konkurrenskraft.

Ökade intäkter ger också möjlighet att finansiera utbildning av den unga generationen, som därmed kan få en verklig chans till jobb i andra branscher och sektorer. Och inte sällan kommer de unga nyutbildade tillbaka för att bidra med efterfrågade kunskaper om jordbruksteknik eller marknadskunnande.

Läs gärna rapport från FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, om att småskaligt jordbruk kan vara mer effektivt än storskaligt jordbruk när det gäller att producera livsmedel.

”Det är dyrt för enskilda odlare att bli Fairtrade-certifierad, vilket gör att de allra fattigaste bönderna inte har möjlighet att konkurrera och slås ut.”

I media förekommer ibland uppgifter om att odlare betalar 20 000 – 50 000 kr för att få vara Fairtrade-certifierad. Detta är en direkt felaktig uppgift och bygger på missförstånd. Kostnaden för att bli certifierad, samt kostnaden för kontrollen, beror på hur stor producentorganisationen är, det vill säga hur många medlemmar ett kooperativ/en organisation har. För Fairtrade-certifierade odlare kan storleken på en producentorganisation variera stort, men vanligast är ca 200-300 medlemmar. Kostnaden för den enskilde odlaren kan variera mellan 3 kr och 600 kr per år, beroende på antalet medlemmar.

Om odlaren säljer sin råvara som Fairtrade-märkt, täcks avgifter för certifiering och kontroll av Fairtrades minimipris. Det är därmed viktigt att efterfrågan på Fairtrade-produkter ökar så att fler får möjlighet att sälja sin råvara som Fairtrade-certifierad. För producentorganisationer som initialt inte har möjlighet att betala avgifterna finns möjlighet till stöd för detta inom Fairtrade. Men viktigast av allt, certifieringen är frivillig och ser odlarna att det kostar mer än vad de tjänar så lämnar de certifieringen.

”Under fältarbetet fick SOAS forskarteam belägg för att barn från 10 års ålder användes för lönearbete vid Fairtrade-anslutna odlingar.”

Fairtrade certifierar odlingar som är belägna i, och omfattar några av de mest socioekonomiskt utsatta och eftersatta områden i världen. Områden där det är känt att det finns stora risker för barnarbete. I Afrika söder om Sahara är ett av fem barn mellan 5-14 år utsatta för barnarbete, den högsta andelen i världen (ILO 2013). Skadligt barnarbete är illegal verksamhet och förekommer ofta dolt. Certifieringar som Fairtrade ska finnas på plats där barnarbete förekommer som mest och de största utmaningarna finns, just för att motverka förekomsten av barnarbete.

Enligt Fairtrades kriterier är skadligt barnarbete förbjudet. Omfattande och kontinuerliga inspektioner genomförs på plats, så att skadligt barnarbete inte förekommer. Men Fairtrade kan inte till hundra procent garantera att enskilda odlare inte bryter mot kriterierna. En sådan garanti är omöjlig att ge för någon person eller certifiering. Däremot garanterar Fairtrade att om skadligt barnarbete upptäcks leder det till omedelbara åtgärder. I detta fall kontaktade Fairtrade först SOAS för att se vilka åtgärder forskarteamet vidtagit, men då SOAS inte ville släppa information om detta sattes Fairtrades eget åtgärdsprogram omedelbart igång.

Men viktigt är att enbart kontroller inte kommer eliminera problemet med barnarbete. Proaktivt arbete är minst lika viktigt. Fairtrade-producenterna måste själva vara viktiga förändringsagenter, så att de på egen hand kan identifiera och åtgärda oacceptabelt barnarbetare. Fairtrade jobbar kontinuerligt med utbildning och stöd för detta på fältet, i direkt kontakt med de certifierade odlarna.

Barnarbete har sin grund i fattigdom. Bättre villkor och möjligheter för odlare och anställda inom jordbruket att förbättra sina levnadsvillkor är därför nödvändigt om det ska vara möjligt att minska förekomsten av barnarbete.

Läs mer om hur Fairtrade arbetar mot skadligt barnarbete här.

Läs mer om Fairtrades respons på SOAS-rapporten: