Bomull

I Sverige köper vi i snitt 13 kilo textilier per person och år. Våra kläder och andra textilprodukter har en livstid på strax över 2 år. Bomullsblomman växer på buskar som trivs bra i torrt klimat, där det dessvärre är ont om vatten. Buskarna odlas i många länder med utbredd fattigdom.

Eftersom bomullsodling kräver mycket vatten och stora mängder bekämpningsmedel och konstgödsel, sliter odlingen på både människor och miljö. 

I Fairtrade-märkta textilprodukter är det endast bomullen som är certifierad. Detta ska du tydligt kunna se på märkningen. Flera svenska och internationella företag använder Fairtrade-certifierad bomull i sina kläder och textilprodukter, bland annat Dedicated, Dressmann, Nudie Jeans och Alva Linen.

Bomullsbranschens utmaningar 

Bomullspriserna har sjunkit kraftigt på världsmarknaden de senaste årtiondena. Både odlare och anställda har fått sämre möjligheter att försörja sig. Idag är världsmarknadspriset på bomull en tredjedel av vad det var 1980. 

Även om priset ibland har gått upp betyder det inte att odlarna har fått mer betalt. Ett exempel är när Pakistan 2011 drabbades av översvämningar. Samtidigt stoppades exporten av indisk bomull, bomullsskördarna i Australien minskade och inköpen från Kina ökade. Allt detta ledde till högre bomullspriser på världsmarknaden. Men trots att priset blev högre fick odlarna inte mer betalt. Vinsten hamnade hos mellanhänderna. Människor längst bak i handelskedjan påverkas sällan av prisökningar – däremot av minskningar.  

En stor del av världens bomull kommer från USA som har en lång historia av bomullsexport och som subventionerar bomull för att hålla sig kvar i exporttoppen. Men 90 procent av alla som arbetar på bomullsodlingar lever i andra länder än USA, ofta där fattigdomen är utbredd och där bomull är en avgörande inkomstkälla. I många av dessa länder är klimatet bättre för bomullsodling och produktionskostnaden hälften så hög.  

I västra Afrika använder odlarna regnvatten, till skillnad från många andra platser där de använder sig av konstbevattning. Ändå har bomullsodlarna i Västafrika svårt att hävda sig på världsmarknaden. De tvingas ofta sälja sin bomull via mellanhänder som tar stora delar av vinsten. Under vissa perioder är bomullsodlarnas inkomst till och med lägre än produktionskostnaden. 

Produktionsmetoderna kräver också stora mängder giftiga bekämpningsmedel, samtidigt som odlarna saknar skyddskläder. Många riskerar att skadas. Dessutom har textilarbetare genom hela handelskedjan, från anställda på odlingar och spinnerier till skrädderier, dåliga arbetsvillkor och låga löner. 

Fairtrade gör skillnad för bomullsodlare 

Fairtrade certifierar framförallt bomullsproduktion i Indien, men det finns ett fåtal producenter även i Afrika. Bomull odlas oftast i små familjejordbruk. Därför är det bara kooperativ och liknande organisationer som kan certifieras, utifrån dessa kriterier:

  • Minimipriset måste täcka kostnaderna för hållbar bomullsproduktion. Minimipriset varierar mellan olika regioner och beroende på om bomullen är ekologisk eller inte. När världsmarknadspriset är högre än minimipriset ska detta betalas.
  • En premie för råvaran ska betalas ut till en pott som medlemmarna i kooperativet bestämmer över. Bomullspremien har bland annat använts till utbildning, hälsovård, omställning till ekologiskt jordbruk eller till droppbevattning som sparar upp till 70 procent av vattenåtgången.
  • En majoritet av de Fairtrade-certifierade bomullsodlarna är också ekologiskt certifierade. Men Fairtrade-certifieringen är unik i branschen eftersom den säkerställer att odlarna får bättre betalt, vilket inte den ekologiska certifieringen garanterar. Dubbelcertifiering är därför det bästa för människa och miljö.
  • Tydliga regler för hanteringen av kemikalier och hälsofrämjande åtgärder ska finnas för alla i kooperativet.
  • Långsiktiga handelsrelationer ska uppmuntras.

Textilkriterier 

2016 lanserade Fairtrade kriterier även för textilproduktion, det vill säga de senare leden i leverantörskedjan, där tygerna tillverkas och plaggen sys. Textilkriterierna ger varumärken, kläd- och textiltillverkare möjlighet att arbeta systematiskt för att skapa bättre arbetsförhållanden genom hela produktionskedjan. 

Kriterierna ställer höga krav på alla fabriker i tillverkningen. Goda arbetsförhållanden och rättigheter för de anställda är exempel på vad som krävs, liksom att de anställda ska få en levnadslön inom 6 år. Fabriken Purecotz i Indien har hittills certifierats enligt textilkriterierna. https://fashionunited.uk/news/business/fairtrade-now-possible-for-ready-to-wear-first-sewing-factory-certified/2020012947257