Te
Varje sekund dricker vi i världen ungefär 70 000 koppar te! Det gör te till den mest populära drycken efter vatten.
De flesta som odlar te bor i några av världens fattigaste länder, framförallt i Asien och Afrika. De fyra största teproducenterna är Kina, Indien, Kenya och Sri Lanka, men te produceras i över 30 länder och är en stor exportvara. Villkoren för teodlarna i länder med utbredd fattigdom är ofta svåra.
Tebranschens utmaningar
Te odlas oftast på stora plantager med många anställda, men också i småskaliga kooperativ.
Att plocka teblad är ett tungt arbete. Efter att bladen har skördats torkas de på plats, för att sedan skickas vidare till företag som förädlar och paketerar teet. Förädlingen görs oftast i Europa eller Nordamerika, och det är förädlingsföretagen som i huvudsak tjänar pengar på te. Odlarna i länder med utbredd fattigdom har ofta låg årsinkomst och saknar möjlighet att satsa på och vidareutveckla sin produktion. Detta påverkar deras möjligheter att producera, och därmed tjäna, mer.
Arbets- och levnadsvillkoren för de anställda på teplantager är mycket dåliga, något som har bevisats gång på gång i olika studier. Låga löner som inte går att leva på, dålig arbetsutrustning och inskränkningar i organisationsrätten är saker som visar på ett stort behov av omfattande förändringsarbete inom teindustrin.
Vilken skillnad gör Fairtrade i tebranschen?
Fairtrade certifierar teplantager i Asien och Afrika, framförallt i Kenya, Indien och Sri Lanka. Eftersom plantageanställda och odlare möter olika utmaningar, har Fairtrade tagit fram kriterier för båda grupperna:
Fairtrade-kriterierna för te innebär bland annat:
- Minimipriset syftar till att täcka kostnaden för en hållbar produktion. När världsmarknadspriset är högre än minimipriset ska producenterna istället få detta. Priset för ekologiskt te är högre.
- Tebranschen har många kriterier för arbetsvillkoren. Företagen får bland annat inte använda sig av barnarbete och ska uppmuntra kollektiva förhandlingar och facklig organisering.
- En premie för råvaran ska betalas ut till en pott som odlarna/de anställda bestämmer över. Teodlare har till exempel använt premien till utbildning, sjukvård, bostadsbyggande och lånemöjligheter för de anställda/odlarna.
- Tydliga regler för hanteringen av kemikalier och hälsofrämjande åtgärder för de anställda måste finnas.
- Krav på att säsongsanställda och fastanställda har samma löneförutsättningar och samma arbetsuppgifter.
- Långsiktiga handelsrelationer ska uppmuntras.