Fattigdoms­bekämpning

De flesta människor som lever i extrem fattigdom bor på landsbygden och är beroende av jordbruket för sin försörjning. De odlar råvaror vi dagligen konsumerar – som kaffe, ris och bananer – men har inte själva råd att äta sig mätta. Därför finns Fairtrade.

I dag beräknas mer än 650 miljoner människor leva under den internationella fattigdomsgränsen på 2,15 dollar om dagen. Det representerar ungefär var elfte person på jorden.

Fram till coronapandemins utbrott hade antalet fattiga människor i världen minskat under flera decennier. Men den positiva utvecklingen bröts under pandemin då många åter föll i fattigdom och flera framsteg gick förlorade. Minskningen har förvisso återupptagits sedan dess, men inflationen och kriget i Ukraina gör det svårt att skapa snabba förändringar åt rätt håll. Och det finns oroande prognoser som förutspår att fattigdomen trots allt kommer att fortsätta öka.

Många menar dessutom att fattigdomsgränsen på 2,15 dollar per dag är för lågt satt. Faktum är att nästan hälften av jordens befolkning har svårt att tillgodose sina grundläggande behov.

Många av de fattigaste finns inom jordbruket

En stor andel av världens fattiga arbetar inom jordbruket. Det gäller särskilt i länder där råvaror som kaffe, kakao, bananer, ris och vindruvor växer. I länder med utbredd fattigdom äger och brukar odlarna ofta en bit egen mark och hoppas kunna sälja skörden till närmaste mellanhand. Eller så är de anställda vid stora plantager där villkoren ofta är svåra och arbetsdagarna långa. Deras inkomster är ofta för låga och de saknar ekonomiskt skyddsnät.

Situationen kan dessutom förvärras av den så kallade ”fattigdomsfällan”, som innebär att människor blir fast i fattigdomen och får svårare och svårare att ta sig ur den. Det blir en ond spiral, där det som från början gjorde att man hamnade i fattigdom, förvärras av att man är just fattig. Det kan handla om allt ifrån ökade jordbrukskostnader till följd av det förändrade klimatet, till oförutsedda hälsorelaterade utgifter eller en oönskad graviditet. Det är dessutom dyrt att vara fattig: Ju mindre pengar människor har, desto större andel av den totala inkomsten spenderar de vanligtvis på mat.

Odlare saknar inflytande

Fattigdom har alltså många orsaker. Däribland brist på arbete, för låg ersättning eller lön, avsaknad av familjeplanering, konflikter och klimatförändringar.

Dessutom beror fattigdom på bristande jämlikhet. Det märks kanske allra tydligast i den globala handeln, där de som verkar i första ledet av leverantörskedjorna ofta har svårt att hävda sig på marknaden och förhandla om priserna de får för sin råvara. Dessa odlare är anledningen till att vi har mat att sätta på våra bord – ändå har de ofta själva svårt att äta sig mätta.

En genomsnittlig familj inom kakaoodling i Elfenbenskusten skulle behöva tjäna nästan tre gånger mer för att komma upp i det som brukar kallas en levnadsinkomst, det vill säga den ersättning som behövs för att uppnå rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Samtidigt tjänar en kakaoodlare bara cirka sex procent av slutpriset på en chokladkaka i butik, enligt en undersökning av den brittiska dagligvaruhandeln 2015.

Ett annat exempel är kaffeodlare som vid flera tillfällen de senaste decennierna, när världsmarknadspriset varit kritiskt lågt, i praktiken har gått back på att sälja sitt kaffe. Det har lett till att unga människor inte längre ser en framtid inom kaffeodling – och medelåldern bland kaffeodlare i exempelvis Afrika är över 60 år. Samtidigt tjänar investerare pengar på att spekulera i kaffepriset på börsen.

Att sälja sina egenproducerade varor eller få en anställning med schyssta villkor är kraftfulla verktyg för förbättrade levnadsvillkor. Den globala handeln har därmed en stor potential att låta människor själva ta sig ur fattigdom. Men då måste den ske med respekt för de mänskliga rättigheterna och miljön.

Vad gör Fairtrade?

Att bekämpa fattigdom är själva kärnan i Fairtrades verksamhet. Visionen är en världshandel med rättvisa villkor, där odlare och anställda ska ha möjlighet att skapa sig en trygg och hållbar tillvaro. Den mest grundläggande mekanismen handlar därför om priset en odlare får för sin råvara. Eller, när det gäller anställda vid plantager, att ha rätt till en minimilön eller baslön.

Forskning om Fairtrade och fattigdom
Forskning ger en samstämmig bild av att Fairtrade ökar odlares inkomster och stärker deras ekonomiska skyddsnät . Skillnaden mot icke-certifierade kooperativ och plantager är dessutom extra stor i kristider. Några studier finner även att Fairtrade bidrar till att jämna ut ojämlikheter i handelskedjorna, bland annat genom att odlarna flyttar större delen av produktionen till sitt kooperativ, och då kan hoppa över vissa steg i handelskedjan där de annars hade förlorat pengar. Utjämningen sker även inom organisationerna: en studie visar att den fattigaste percentilen av Fairtrade-odlare är de som får högst relativ inkomstökning av att vara certifierade.
Läs mer om Fairtrade i forskning här.

Minimipris ger ekonomisk trygghet för odlare

Minimipriset sätts av Fairtrade i dialog med odlarna och är en lägstanivå som odlare och köpare utgår ifrån i prisförhandlingen. Det fungerar som ett skyddsnät när världsmarknadspriset är så lågt att odlarna riskerar att inte ens kunna täcka sina mest grundläggande kostnader. Men slutpriset blir ofta högre. När världsmarknadspriset är högre än Fairtrades minimipris, så får odlarna självklart i stället det.

Viktiga steg mot levnadslön för anställda

Anställda vid Fairtrade-certifierade plantager har rätt till en lön som är minst i nivå med landets lagstadgade minimilön eller regionens medellön – beroende på vilken som är högst. Lönen ska dessutom successivt öka för att på så sätt närma sig en levnadslön. För anställda inom banansektorn, specifikt, har Fairtrade som första certifiering infört en baslön – ett viktigt steg mot levnadslön. När baslönen infördes höjde många anställda vid Fairtrade-certifierade bananplantager sina löner med hela 15 procent.

Fairtrade-premien ger möjlighet till utveckling

Försäljningen av Fairtrade-märkta varor genererar dessutom en premie: ett extra ekonomiskt tillskott, som odlarna och de anställda själva väljer hur de vill använda. Pengarna investeras i gemensamma projekt med syfte att utveckla lokalsamhället eller jordbruket. Premien kan till exempel gå till att möjliggöra utbildning och hälsovård, eller till att rusta upp anställdas bostäder, upprätta lånefonder eller köpa in bättre utrustning till arbetsplatsen. De gemensamma investeringarna gör att odlarna inte behöver lägga sina egna pengar på sådana projekt, utan kan använda dem till annat.

Fairtrade arbetar även på en rad andra sätt för att motverka världens fattigdom:

• Odlare får ett prispåslag utöver minimipriset om råvaran också är ekologiskt odlad. Det uppmuntrar omställningen till ett mer hållbart jordbruk. Detta är unikt för Fairtrade
• Anställdas rätt att organisera sig är en viktig del av Fairtrades kriterier och Fairtrade uppmuntrar även aktivt till dialog mellan anställda och arbetsgivare. Fri organisering är ofta en förutsättning för att anställda ska få upp sina löner
• Minimipriset och premien ökar successivt beroende på råvarans aktuella förutsättningar. Ett exempel är höjningen av Fairtrades minimipris och premie för bananer under 2022
• Fairtrade verkar för att jämna ut ojämlikheterna i leverantörskedjor, exempelvis genom att uppmuntra odlare att gå ihop i kooperativ, så att de får större tillgång till och förhandlingsförmåga på världsmarknaden. Fairtrade bidrar också ofta till att delar av produktionen som annars hade skett hos en mellanhand i stället sker vid det egna kooperativet eller plantagen.
• Odlarna ökar sin motståndskraft mot klimatförändringarna genom exempelvis utbildningar, trädplantering och att investera Fairtrade-premien i grön el eller liknande. Kooperativformen gör också att odlarna kan sprida ut ekonomiska risker förknippade med det förändrade klimatet mellan sig.
• Fairtrade bidrar med expertutlåtanden om lagstiftning och andra politiska processer på exempelvis EU-nivå gällande handel med länder med utbredd fattigdom.