Så kan den offentliga upphandlingen bli mer hållbar

Svenska myndigheters beslut kan ha livsavgörande betydelse för odlare och anställda i början av de leverantörskedjor som den offentliga sektorn är beroende av för sina inköp. När en myndighet vid en upphandling ställer krav på det mest hållbara i stället för det lite mindre hållbara kan det ge möjligheter för en odlare i Kenya att investera i tåligare kaffeplantor som står emot klimatförändringar. Och möjligheterna ökar för att en anställd vid en bomullsplantage i Indien ska ha råd att låta även sin dotter gå i skolan.

Så kan den offentliga upphandlingen bli mer hållbar Ladda ner

Den här rapporten visar framför allt att den offentliga upphandlingen har en betydande outnyttjad potential att bidra till en mer hållbar samhällsutveckling. De beslut, både stora och små, som fattas av politiker som styr EU, Sverige, statliga myndigheter, regioner och kommuner har betydelse för hur hållbara de offentliga inköpen blir.

Den enkät om hållbar upphandling med respondenter från 422 kommuner, regioner och statliga myndigheter som ligger till grund för denna rapport visar att det fortfarande finns stora utmaningar för att säkerställa att offentliga inköp leder till en hållbar utveckling.

Sju av tio myndigheter har en policy för hållbar upphandling.
Drygt hälften av myndigheterna kartlägger bara ibland eller aldrig hållbarhetsrisker.
Två av tio upphandlande myndigheter ställer alltid hållbarhetskrav och villkor i relation till de identifierade riskerna. Fyra av tio ställer oftast krav på det.
Sex av tio respondenter ser ökat kompetensstöd som centralt för att myndigheten i ännu högre grad ska kunna bidra till Agenda 2030-målen genom offentlig upphandling och inköp. Fyra av tio uppger ett behov av tydligare styrdokument om att prioritera hållbarhet.
Enbart två procent av myndigheterna utför en systematisk och dokumenterad uppföljning av efterlevnaden av miljömässiga och sociala krav som ställts vid upphandling. 13 procent gör oftast en systematisk uppföljning av ställda hållbarhetskrav.

Bristande uppföljning öppnar dörren för mindre ansvarsfulla aktörer som konkurrerar ut de som på allvar arbetar för att skapa hållbara affärsmodeller som hanterar risker avseende mänskliga rättigheter och miljö samt bidrar till Agenda 2030. Det behövs en kraftsamling bland politiker och ledningsgrupper för att säkerställa resurser för uppföljning.

År 2030 ska vi enligt FN:s globala mål för hållbar utveckling ha utrotat fattigdom och hunger. Om åtta år ska vi även ha halverat utsläppen av koldioxid för att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål. Redan år 2025 ska vi ha utrotat barnarbete enligt Agenda 2030. Men de senaste åren har fattigdom, barnarbete och hunger i stället ökat, samtidigt som det år 2022 fortfarande existerar tvångsarbete i globala leverantörskedjor. Därutöver rör vi oss mot en global uppvärmning som redan nu får stora negativa konsekvenser på människor och den biologiska mångfalden.

Nordiska ministerrådet visar i sin analys Sustainable Public Procurement and the Sustainable Development Goals att upphandlingen kan främja samtliga FN:s globala hållbarhetsmål och 82 procent av delmålen. Ministerrådet ser därför den offentliga upphandlingen som ”The missing multiplier” för hållbar utveckling och drar slutsatsen att det inte behöver kosta mer att handla hållbart och att det ofta leder till bättre resultat när långsiktiga fördelar prioriteras framför kortsiktiga vinster.

Varje dag serveras tre miljoner måltider i vård, skola och omsorg, 800 000 anställda inom vård och omsorg drar på sig arbetskläder och 1,6 miljoner sysselsatta inom offentlig sektor använder datorer och mobiler. Många av dessa varor tillverkas i komplexa leverantörskedjor i regioner där det finns betydande hållbarhetsrisker när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljöskydd och korruption.

Genom att ställa krav på hållbara och ansvarsfulla leveranskedjor och rättvist handlade produkter kan den offentliga upphandlingen bidra till bland annat FN:s globala mål om att utrota fattigdom och hunger, bekämpa klimatförändringar och stärka den biologiska mångfalden. Den kan dessutom bidra till jämställdhet, anständiga arbetsvillkor, hållbar industri och minskad ojämlikhet. Ju längre bort i världen som produktionen sker, desto svårare att kontrollera att hållbarhetskraven uppfylls och desto mer att vinna på att använda sig av oberoende tredjepartscertifieringar. Ett exempel på det är Fairtrades kontrollorgan Flocert som årligen investerar 150 000 timmar i uppföljning och kontroll.

Risken för att skattemedel används för att köpa produkter som producerats av barn eller som lett till annan negativ påverkan på de mänskliga rättigheterna ska undvikas. Det håller även 83 procent av Sveriges befolkning med om, enligt en Kantar Sifo-undersökning 2021. Och när myndigheter väljer att köpa in hållbara varor och tjänster skapas affärsmöjligheter för de företag som tar ansvar och investerar i hållbara leverantörskedjor.

Varje gång en upphandlande myndighet inte ställer och följer upp relevanta hållbarhetskrav är det en förlorad möjlighet att bidra till hållbar utveckling. Vi blir fast i ett moment 22. Om det inte finns en efterfrågan på de hållbara alternativen skapas heller inget utbud. Genom en hållbar offentlig upphandling växer marknaden för hållbara produkter och tjänster samtidigt som oseriösa aktörer tappar mark.

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om utmaningarna och öka möjligheterna för att den offentliga upphandlingen ska bli mer hållbar. Ett särskilt fokus ligger på råvaror från högriskländer, då dessa utgör en av de allvarligaste risker som upphandlande myndigheter möter.

För att bidra med ett verktyg för att analysera arbetet med hållbara leveranskedjor presenteras analys och slutsatser av enkätsvaren i form av en åttastegsmodell. Vår förhoppning är att modellen ska kunna vara ett stöd för dialogen mellan politiker, upphandlare, inköpare och alla som har ett övergripande ansvar för att säkerställa en hållbar upphandling på myndigheten.

Om vi inte väldigt snart förstår hur viktiga inköpare och upphandlare är för hållbar utveckling kommer vi att få det oerhört svårt att motivera hur vi ska bli det land som går i framkant för hållbar utveckling. ’Business as usual’ för dessa professioner har visat sig vara ett stort hot mot hållbar utveckling.
Ur boken Produktionskedjan av Parul Sharma, människorättsjurist

I boken Produktionskedjan skriver människorättsjuristen Parul Sharma: ”Om vi inte väldigt snart förstår hur viktiga inköpare och upphandlare är för hållbar utveckling kommer vi att få det oerhört svårt att motivera hur vi ska bli det land som går i framkant för hållbar utveckling. ’Business as usual’ för dessa professioner har visat sig vara ett stort hot mot hållbar utveckling och därför finns det bara en väg ut: ett stärkande av kunskap, kravställande och kontroll bland inköpare och upphandlare.”

I rapportens rekommendationer finns förslag riktade till politiker och ledningsgrupper kring lagar, ramverk, resurser, kompetensutveckling och prioriteringar. Vi hoppas att denna rapport kan bidra till ett samtal om konkreta åtgärder. Med en offentlig upphandling på 800 miljarder kronor årligen är det hög tid att låta ”The missing multiplier” växla upp och påskynda arbetet mot den hållbara utveckling som vi alla är beroende av.

Hewan Temesghen, generalsekreterare för Fairtrade Sverige

Britta Lejon, förbundsordförande ST

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision