fbpx
Meny
Tillbaka till nyheter
Uncategorized 14 juli 2014 Skrivet av: Fairtrade Sverige

Frågor och svar om rapporten från SOAS, London University

I slutet av maj 2014 publicerade en forskningsgrupp vid SOAS, London University, rapporten ”Fairtrade, sysselsättning och fattigdomsbekämpning i Etiopien och Uganda”. Fairtrade välkomnar det arbete som forskarna vid SOAS har genomfört och det material som ligger till grund för rapporten. Den här typen av forskningsstudier bidrar med viktig kunskap för att Fairtrade skall kunna fortsätta utvecklas. Fairtrade är helt eniga med rapportförfattarna om att alltför många lantarbetare fortfarande lever i extrem fattigdom och att mycket mer behöver göras för att komma till rätta med detta.

Oberoende akademiska studier om effekterna av Fairtrade

Fairtrade värdesätter alla typer av seriösa oberoende studier av Fairtrade. På senare år har det publicerats en lång rad studier som har visat på Fairtrades positiva effekter, CEval-institutet vid Saarland universitetet, The Corporation for Rural Business Development (CODER) och Natural Resourse Institute vid Greenwich University.

Fairtrade välkomnar också rapporter, som studien från SOAS som pekar på områden där Fairtrade har möjlighet att förbättra sitt arbete. SOAS intervjuer med över 1500 odlare och anställda bidrar med viktig kunskap som Fairtrade kan dra lärdom av, så att verksamheten kan fortsätta utvecklas för att göra skillnad för ännu fler människor. Men däremot är det statistiskt problematiskt att utifrån rapportens studie av fyra producentorganisationer, dra generella slutsatser om effekterna av Fairtrade, för de över 1100 Fairtrade-certifierade producentorganisationer som finns i ett 70-tal länder. Dessutom finns en rad metodologiska problem i studien, som även väckt reaktioner hos andra forskningscenter, t ex NRI Greenwich University, UK: Fairtrade benefits in the complex world of sustainable development och Center of Global Development, Washington DC: Million Dollar Question; Does Fairtrade Work?

Nedan bemöts några av de påståenden och frågor som kommit upp med anledning av rapporten.

”Fairtrade-certifierade odlare i Etiopien och Uganda får sämre arbetsvillkor och lägre lön än odlare som inte är certifierade av Fairtrade.”

Alldeles för många lantarbetare lever fortfarande i extrem fattigdom och mycket mer behöver göras för att komma till rätta med detta. SOAS rapport sätter fokus på viktiga frågor om de alltför låga löner som kvarstår bland många lantarbetare, särskilt de som utför informellt arbete och som är mycket svåra att nå för såväl företag och fackliga organisationer som myndigheter.

Forskningsrapporten innehåller värdefull data och information som Fairtrade kan dra lärdom av. Men de metodologiska brister som finns i rapporten gör att de generella slutsatser som rapportförfattarna drar om Fairtrade bör ifrågasättas.

Rapporten identifierar inledningsvis gårdsstorlek, skala och integration i den globala handeln som faktorer som påverkar förutsättningarna för lönearbetare. Men slutsatserna dras ändå utifrån jämförelser hos arbetsgivare med helt olika förutsättningar. På flera ställen jämförs löner och arbetsvillkor för anställda hos Fairtrade-certifierade småskaliga odlare med icke-certifierade stora gårdar och plantage. Detta gör en balanserad jämförelse mellan Fairtrade-certifierade och konventionella producentorganisationer omöjlig.

Ett annat problem är att rapporten helt bortser från hur stora andelar av skörden som producentorganisationerna säljer som Fairtrade-certifierad råvara, och därmed storleken på den Fairtrade-premie odlarna har fått för investeringar i sociala projekt, såsom vårdcentraler, skolor och bostäder.

I Uganda, har forskarna endast tittat på ett av fem tekooperativ som finns i landet. Det studerade kooperativet säljer mindre än en procent av sitt te som Fairtrade-märkt. Det är ett reellt problem, som forskarna inte tar upp, att när odlarna säljer låga volymer som Fairtrade-märkt får de inte heller del av de fördelar, såsom Fairtrades minimipris och premie, som försäljningen av Fairtrade-märkt för med sig. En studie av någon av de andra kooperativ, som säljer större andel av sitt te som Fairtrade-märkt, skulle troligen ha kommit till andra slutsatser.

Dessutom bör det uppmärksammas att den stora Fairtrade-certifierade blomsterplantagen i Etiopien som får mycket kritik i rapporten, lämnade Fairtrade redan under 2011. Samtidigt som en av de icke-certifierade blomsterplantager som lyfts fram som ett gott exempel i rapporten Fairtrade-certifierades under 2012.

Fairtrade-certifieringen är ett av många verktyg som behövs för att stödja odlare och anställda. Fairtrade är under konstant utveckling, och med hjälp av data från SOAS och andra forskningsrapporter, tittar Fairtrade hela tiden på hur certifieringen kan gynna allt fler. Under det senaste året har Fairtrade bland annat reviderat kriterierna för anställd arbetskraft med betydligt starkare skrivningar kring levnadslön, och tydligare krav på anställdas rätt till fri organisering och kollektiva förhandlingar samt påbörjat det svåra arbetet med att nå tillfällig arbetskraft hos småskaliga odlare.

 

”Fairtrade hjälper inte de allra fattigaste”

Den globala fattigdomen är en stor och komplex fråga, där många aktörer måste samverka för att vi skall nå bättre levnadsvillkor för de människor som fortfarande lever i fattigdom. Fairtrade arbetar för att förbättra situationen för småskaliga odlare med egen mark och anställda vid plantage, som odlargrödor för exportmarknaden. Det vill säga de människor som utgör första ledet i den globala handelskedjan. Fairtrade-certifierade odlare i Afrika har en genomsnittlig yta på 0,4 till 0,8 hektar och kan räknas tillhöra bland de fattigaste i världen. Dessa människor lever ofta under svåra förhållanden, men de tillhör inte alltid de allra fattigaste grupperna, som till exempel landlösa kvinnor som lever på landsbygden eller i urbana storstäder.

Men handel spelar en viktig roll i kampen mot fattigdom på landsbygden, och Fairtrade är ett av flera viktiga verktyg för att uppnå en handel och hållbar utveckling, där social, ekonomisk och miljömässig utveckling går hand i hand.

Fairtrade har åstadkommit mycket och gör stor skillnad för de grupper vi hittills fokuserat vårt arbete på. Men det finns alltid ett nästa skikt av utmaningar som väntar på att tacklas. Ett exempel är klimatförändringen som drabbar odlarna hårt, då årstiderna sätts ur spel. Ett annat är hur man på ett effektivt sätt når tillfälligt anställda och migrantarbetare på mindre gårdar.

Fairtrades arbete för att ta sig an dessa utmaningar har redan börjat. Dels genom de redan stärkta kriterierna för anställd arbetskraft på plantage. Dels genom det arbete som påbörjats för att öka effekterna av Fairtrade för anställda vid småskaliga odlingar och för att stärka de redan utsatta odlarna som utgör deras arbetsgivare. Om man vill se en än större effekt av Fairtrade-certifieringen, så behöver fler konsumenter och fler företag välja Fairtrade-märkta produkter och stå upp för rättvis handel.

 

”Fairtrade-märkningens kriterier omfattar organisationsformer och minipriser som hindrar utvecklingen mot storskaliga, högteknologiska och konkurrenskraftiga jordbruk i länder med utbredd fattigdom.”

2,5 miljarder människor tjänar idag sitt uppehälle genom jordbruk, och småskaliga odlare står för upp till 70 procent av världens livsmedelsförsörjning. Paradoxalt nog står de också för hälften av den miljard människor som lider av hunger i världen. Allt fler politiker, företag och organisationer inser vikten av och sambandet mellan fattigdomsbekämpning, social hållbarhet, långsiktig global livsmedelsförsörjning och behovet av återinvesteringar i småskaligt jordbruk.

Några exempel är när företag som Nespresso tillsammans med colombianska staten investerar i pensionsfonder för kaffeodlare, pensions- och fondförvaltaren SPP/Storebrand investerar i Fairtrade Access Fund, ett finansieringsprojekt till stöd för småskaliga producentorganisationer, och samtliga större chokladföretag har program för stöd till kakaoodlare.

För några aktörer kan det vara ett sätt att köpa sig gott samvete, men för flerparten ett rent strategiskt beslut. Social hållbarhet har blivit en nödvändighet för att säkra tillgången på råvaror för företagen även i framtiden. Problemet för många småskaliga odlare är att de är fast i en nedåtgående fattigdomsspiral, som förvärras av instabila priser för jordbruksprodukter, bristande resurser för återinvesteringar i jordbruket och allvarliga konsekvenser av klimatförändringar.

Skall odlare kunna effektivisera sina jordbruksmetoder, investera i föryngrade plantor, hantera nya nederbördsmönster och svängande årstider, så måste de ges ekonomiska förutsättningar för en sådan utveckling. Detta bidrar Fairtrade med genom minimipris, Fairtrade-premie och kravet på långsiktiga handelsavtal. Organisering är också en förutsättning för att öka enskilda odlares konkurrenskraft.

Ökade intäkter ger också möjlighet att finansiera utbildning av den unga generationen, som därmed kan få en verklig chans till jobb i andra branscher och sektorer. Och inte sällan kommer de unga nyutbildade tillbaka för att bidra med efterfrågade kunskaper om jordbruksteknik eller marknadskunnande.

Läs gärna rapport från FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, om att småskaligt jordbruk kan vara mer effektivt än storskaligt jordbruk när det gäller att producera livsmedel.

 

”Det är dyrt för enskilda odlare att bli Fairtrade-certifierad, vilket gör att de allra fattigaste bönderna inte har möjlighet att konkurrera och slås ut.”

I media förekommer ibland uppgifter om att odlare betalar 20 000 – 50 000 kr för att få vara Fairtrade-certifierad. Detta är en direkt felaktig uppgift och bygger på missförstånd. Kostnaden för att bli certifierad, samt kostnaden för kontrollen, beror på hur stor producentorganisationen är, det vill säga hur många medlemmar ett kooperativ/en organisation har. För Fairtrade-certifierade odlare kan storleken på en producentorganisation variera stort, men vanligast är ca 200-300 medlemmar. Kostnaden för den enskilde odlaren kan variera mellan 3 kr och 600 kr per år, beroende på antalet medlemmar.

Om odlaren säljer sin råvara som Fairtrade-märkt, täcks avgifter för certifiering och kontroll av Fairtrades minimipris. Det är därmed viktigt att efterfrågan på Fairtrade-produkter ökar så att fler får möjlighet att sälja sin råvara som Fairtrade-certifierad. För producentorganisationer som initialt inte har möjlighet att betala avgifterna finns möjlighet till stöd för detta inom Fairtrade. Men viktigast av allt, certifieringen är frivillig och ser odlarna att det kostar mer än vad de tjänar så lämnar de certifieringen.

”Under fältarbetet fick SOAS forskarteam belägg för att barn från 10 års ålder användes för lönearbete vid Fairtrade-anslutna odlingar.”

Fairtrade certifierar odlingar som är belägna i, och omfattar några av de mest socioekonomiskt utsatta och eftersatta områden i världen. Områden där det är känt att det finns stora risker för barnarbete. I Afrika söder om Sahara är ett av fem barn mellan 5-14 år utsatta för barnarbete, den högsta andelen i världen (ILO 2013). Skadligt barnarbete är illegal verksamhet och förekommer ofta dolt. Certifieringar som Fairtrade ska finnas på plats där barnarbete förekommer som mest och de största utmaningarna finns, just för att motverka förekomsten av barnarbete.

Enligt Fairtrades kriterier är skadligt barnarbete förbjudet. Omfattande och kontinuerliga inspektioner genomförs på plats, så att skadligt barnarbete inte förekommer. Men Fairtrade kan inte till hundra procent garantera att enskilda odlare inte bryter mot kriterierna. En sådan garanti är omöjlig att ge för någon person eller certifiering. Däremot garanterar Fairtrade att om skadligt barnarbete upptäcks leder det till omedelbara åtgärder. I detta fall kontaktade Fairtrade först SOAS för att se vilka åtgärder forskarteamet vidtagit, men då SOAS inte ville släppa information om detta sattes Fairtrades eget åtgärdsprogram omedelbart igång.

Men viktigt är att enbart kontroller inte kommer eliminera problemet med barnarbete. Proaktivt arbete är minst lika viktigt. Fairtrade-producenterna måste själva vara viktiga förändringsagenter, så att de på egen hand kan identifiera och åtgärda oacceptabelt barnarbetare. Fairtrade jobbar kontinuerligt med utbildning och stöd för detta på fältet, i direkt kontakt med de certifierade odlarna.

Barnarbete har sin grund i fattigdom. Bättre villkor och möjligheter för odlare och anställda inom jordbruket att förbättra sina levnadsvillkor är därför nödvändigt om det ska vara möjligt att minska förekomsten av barnarbete.

Läs mer om hur Fairtrade arbetar mot skadligt barnarbete här.

 

Läs mer om Fairtrades respons på SOAS-rapporten:

Dela